Såg en annons på blocket om ett par här i Falkenberg som behöver hjälp med att rast sin hund och jag ringde och vi träffades och de tyckte jag passade och jag tyckte hunden var okej. Jag trodde och hoppades på en liten ersättning för detta men det visade sig att det ville de inte ge,  men det spelar ingen roll för det ska bli kul att gå ut på en långpromenad 3 gånger i veckan.
Men när jag gick hem från dem så började jag tänka och tveka. De blev så jätte glada att jag ville ta hand om honom så jag hade inte mage och säga det då.
Det finns både positiva och negativa delar med det här, men jag vet inte. Jag ska ge det en vecka så får vi se sen. Det känns bara som att jag behöver gå ut och gå av mina bekymmer. Vi får se hur det går.