Nu är jag och Disa hemma från en promenad, eller promenad och promenad en maktkamp snarare.
Vi mötte en hund och jag tänkte, yes nu kan jag öva på det vi lärde oss. Så fasiken heller. Jäkla skithund jag har. Hon fattade inte vad jag menade och ville nog inte förstå heller. Men vi gick vidare, in i en liten skogsdunge och vidare ut på fotbollsplanerna och övade inkallningar.
Jag ropar "hit", Disa springer någon annanstans. Jag ropar "hit", Disa springer runt mig som en skenande häst. Jag ropar "hit", Disa stannar. Öhh??
Men sen går det bra, hon ville bara fjanta av sig.
Vi gick tillbaka in i skogsdungen och klättrade på stenarna och lekte kurragömma. Det gick jätte bra tills hon stod på stigen och stelna till. Jag försökte låta lugn och kalla på henne men såklart springer hon åt fel håll. Jag var inte långt efter henne så jag sprang ner på stigen och sa nej (helt otroligt jag sa nej, jag ropade inte) och hon kom till mig. Vet ni vad hon såg? En hund, (!) min lösa döva hund kom alltså tillbaka till mig. Helt otroligt, hon var inte ens framma hos hunden. Jag blev jätte glad och nöjd.

Massa träning på fotbollsplanen iallafall.
Nu ska jag titta på dumburken