Jag är konstant rädd. Jag har alltid en klump i magen och har redan förberett mig mentalt. Jag borde varken tänka eller känna som jag gör, varför försvinner det inte? Är det för jag redan har varit med om det en gång som gör att jag är säker på att det kommer ske igen.

Varje morgon måste jag gå ut och kolla så hon lever. När hon har legat still länge (länge för mig) så måste jag kolla att hon andas. Ser jag henne inte tror jag alltid det värsta och mitt hjärta håller på att hoppa ur mig.
Jag litar på henne för hon kommer 99% av alla gånger, men det kan gå på ett ögonblick så ligger hon där och andas inte mer. Jag brukar tänka att jag ska hålla henne kopplad tills hon blir 2 år för då blev hon äldre än Nea.