När sambon kom hem åkte vi till "hans" garage för hämta en sak och så passade vi på att gå med Disa där.
Jag ville släppa lös Disa på alla skrikmåsar som kackla på en åker, men sambon var väldigt nervös och vågade inte, men efter lite övertalan tog han ett djupt andetag och släppte henne.

Han var fortfarande nervös när hon började ta redigt med fart mot fåglarna och han trodde inte att hon skulle komma tillbaka. Men jag sa med lugn röst att hon är så feg så inget kommer hända. Mycket riktigt, hon sprang i illfart och vände snabbt som fasiken när hon inte hörde oss och så höll hon på.
Runt en åker hade en bonde grävt ett så ganska bra dike och Disa föll ganska ofta ner i det för hon uppfattade inte hur fort hon sprang eller hur nära hon var diket. Det såg väldigt kul ut när hon försvann och sedan dyker ett huvud upp, hehe.
Kan berätta att hon skadade sig inte, men hon blev väldigt lerig!