När jag hämtade Disa från dagis möttes jag av en illa syn. På något jävligt bra sätt hade hon dragit ut sina stygn och såret var helt öppet. Jag får panik och ringer djursjukhuset och får tid direkt när jag kommer dit.
Sa jag att jag hade panik? Jag var stressad, nervös, rädd och förbannad. I sådana situationer är det så bra att mötas av lugn och hjälpsam personal. Men sån tur hade inte vi. Vi fick en sur liten ragata som tyckte Disa var ett monster, och som tyckte jag var helt blåst. Jo jag tackar du.

Nu är det löst iallafall, dock kommer det ta längre tid för såret att läka och vi måste vara mer observatna på den lilla busan.