Sen i eftermiddags har jag haft ont i min svanskota. Det är som jag ramlat på något, vilket jag inte har. Gör mest ont när jag är stilla.
Vilken tur att jag hittade reparil i mina vinterkängor så jag kan smörja den gamla kroppen.

När Emelie hade slutat kom hon och hämtade upp oss och vi begav oss till Kind. Vi hurrade när vi såg att vi var praktiskt taget ensamna. För en stund, sen kom allt mer folk.
En mycket trevlig man kom fram och började prata med mig om Disa. Han gav mig massa bra pointers som jag ska testa.
En trevlig av några 100.

Jag tog Disa till balanshindret och fick upp henne där. Fort som synden gick det och hon lyckades dra tag i kopplet så jag sträckte nacken. Nu känns det ner till skuldran. Gillar det inte!

Men det ska kännas att man lever. Har för övrigt haft en bra dag.
Snart helg igen.