När det kommer besök hem till oss blir Disa, som de flesta hundar, apglad. Hon ska dela ut pussar, kramar, buffar och sjunga, gärna så nära ansiktet som möjligt.

Detta gör hon på personer hon tycker om, som hon träffat innan, och alltså personer som är hundvana och vana vid hennes hälsningsceremoni.

När hon beter sig så här vill jag genast säga till henne och få bort henne därifrån.

Men när någon börjar att säga ifrån så har de börjat processen att få bort henne och jag backar ett steg, dock inom räckhåll för att peta bort henne. Jag låter då de själva bestämma när det räcker, och de får säga till Disa själva.

När några mindre hundvana/Disavana personer kommer på besök är jag med mer, tar undan Disa och visar gärna personerna hur de ska uttrycka sig för att Disa ska avsluta pusskalaset.

Ibland väljer jag också att det inte behöver ske någon hälsningsfras överhuvdtaget utan besöket får komma in i lugn och ro och själv avgöra om/när de ska hälsa.

Hur gör ni när er hund blir för kärlekskrank på er gäst? Går ni fram och sköter det hela även om personen har hunderfarenhet eller ser ut att ha koll, eller låter ni er gäst ta hand om det själv?