Igår lämnade jag Disa till barnvakten. Jag såg hur ledsen hon blev när jag gick.
Fick sms om att hon legat vid dörren sen jag gick men det började bli bättre. Jäkla mammagris!

Jag vet att Disa kommer ha det bra och roligt och hon kommer glömma den hemska kvällen när matte gick genom dörren och inte kom hem på hela natten, för hon kommer ha så kul.

Men det gör det inte mindre jobbigt att lämna henne.
Det var så tomt igår. Tyckte hon låg i sin säng men det var fästmannens dataväska. Sån besvikelse.
Hörde inget gnäll eller något försök till att buffa upp dörren. Som hon gör genom att sätta nosen på den lilla springan och blåsa så mycket hon kan så det låter som om hon dammsugar.
De morgona hatar jag, men nu saknar jag det.