Medan det ändå var uppehåll och fint väder packade jag med mig kameran och begav mig ut på promenad.

 

Det blev en mardrömsliknande promenad, ett tag iallafall.

Jag åkte dit jag ofta gick när vi bodde i stan. En jätte stor hage med massa skog och massa fält som är bra att lägga spår eller träna på.

Såg att de stängt stängslet där, men jag pratade samtidigt med Emelie i mobilen och hon gav mig klartecken på att gå in (fanns passage så allmänheten kunde gå in) och då såg jag en ko.

Vi gick på för de kanske struntade i oss om jag struntade i den.

Men den var inte ensam! Den hade kompisar, och kompisarna kom springandes mot oss och medan jag höll på att göra ner mig av skräck och tänka ut det värsta som kunde hända stelnade Disa och jag fick inte loss henne. Hon ville vara där lika lite som jag men fick med henne in bland lite träd.

Nu stod vi omringade av kossor, och det var en som lekte ledare och skulle fram och nosa. Jag började vifta med kopplet och den vände, så vi började då. Då vänder kossan tillbaka och går mot oss. Jag börjar vifta igen och sparkar i luften och börjar backa. Då står de kvar sen fick de ett ryck och sprang bockandes därifrån.

Hann ta lite kort sen hörde vi prassel bland buskarna.

Såklart var det en ko, denna gången en annan men lika nyfiken den. Disa stelna och jag blev rädd och skrek "kom nu Disa" och det gjorde att den stack iväg. 

Vad bra tänker jag och pratar högt, eller gör höga ljud.

Vi är nu ca 20-15 m från utgången, och då dyker den upp från buskarna PRECIS vid utgången.

Den går där och vankar fram och tillbaka. 

Jag viftar med kopplet och gör ljud och den aktar på sig såpass att vi kan springa ut.

Då blev den helt galen och börjar hoppa sen springer även den bockandes därifrån.

Kommer aldrig mer gå in i en hage med kossor i.