Nu har det vart rätt tyst med hur det går för Disa.

 

Det har stått ganska stilla tyvärr, pga sjukdom (jag) och lite personliga problem (också jag). Kan inte säga att vi motiverade (Disa) och kör på hårt, men vi tar tag i det lite sakta så vi kan komma igång igen nästa vecka iallafall.

 

Sista gången vi träffade våran tränare fick vi i uppgift att träna i kommandona sitt och stanna. Det vill säga, att säger vi Sitt så ska hon sitta tills annat sägs, likaså Stanna.

Han bad mig sätta Disa ca 5-10m från en leksak och ge henne ett varsågod och sedan hoppa in och få henne att stanna.

Det var svårt när han var med, det är ännu svårare nu.

Men jag får henne att sitta vid min sida när någon går förbi och snuddar henne, hon har ögonkontakt med mig hela tiden. Duktiga Disa.

 

Vi håller ständigt på att träna koppelpromenader, vilket går som en jädra bergodalbana. För det mesta går det bra, andra gånger inte lika bra, men sämst går det när någon mer går med mig. Förstår inte det problemet för det är då jag är som mest avslappnad och har bra energi men det skiter hon i eller så lurar jag mig själv.

Men detta tränar vi på dagligen.

 

Igår när jag var på en jetskitävling var det folk med hundar där, och jag blev så avundsjuk. Deras hundar bara följde efter sin förare, stannade när den stannade och brydde sig inte om folk eller maskinerna ute på vattnet.

Menar inte att Disa inte kan göra det, men Disa blir helt super stressad av motorljud så hon hade inte varit avslappnade och verkligen inte jag heller.

Undrar om jag någonsin kommer få henne dit.

I fredags gick jag på semester och satte mig då i bilen och åkte upp till Orust där en del av skaran skulle tävla jetski.

Dessvärre har det ösregnat och åskat så jag fegade ur och åkte hem till dom vi bor hos.

Även idag fegade jag ur innan vi ens åkt dit och tji fick jag för nu är det fint väder. Fast jag och Disa har det bra här med där vi ligger och myser och tränar lite på trädgården.