17/12 -2013[Dobermann]
Dobermann kan nog utses till världens mest lyckade blandras. Den skapades i Tyskland på 1800-talet för att skapa en respektingivande livvakt till en skatteuppbördsman i Apolda, Friedrich Louis Dobermann. Den användes flitigt som polishund och vid jakt användes den till rovdjursbekämpning.
Idag är rasen fredligare än vad dess tidigaste föregångare var. Den är rentav snäll. Men respektingivande är den fortfarande, det händer rätt ofta att människor backar ett steg när de ser eller hör vad det är för ras.
Det är idag en brukshund och passar till allt slags bruksarbete.
Idag är rasen fredligare än vad dess tidigaste föregångare var. Den är rentav snäll. Men respektingivande är den fortfarande, det händer rätt ofta att människor backar ett steg när de ser eller hör vad det är för ras.
Det är idag en brukshund och passar till allt slags bruksarbete.
Många säger mördarhund när de hör rasen, eller kamphund. Men rasen är långt ifrån det. Numera är den klassad som familjehund. Tänk på att vilken ras som helst kan bli "farlig" i fel händer!
Med en dobermann i huset har man inte tråkigt. Den kräver en hel del träning för att må bra, både fysiskt och mentalt. Den ska helst vara trött på kvällen och absolut om den ska lämnas ensam hemma. Annars kan både det ena och det andra hända. Gosedjursmassakern i London för några år sedan var det en Dobermanntik som stod för.
Man ska välja uppfödare med omsorg. Dobermannen plågas av ärftliga sjukdomar som inte alla uppfödare är så noga med att undvika i aveln. Man kan rejält reducera risken för att få en sjuk hud genom att välja rätt uppfödare.
De dobermann jag träffat är väldigt lika varandra till sättet, även då man uppfostrar dem helt olika.
Vet inte om man kan påstå att en hund har humor, men Disa kan få sin flock att skratta hysteriskt. Hennes damp anfall får en regning dag att blekna.
Även om man kan gråta blod och nästan ge upp är hon värd varenda tår.
Tanken med Disa var att tävla agility och sök/spår något med nosarbete, men hon klarar inte av tävlingar då hon springer av planen.
Skulle kunna skriva i oändligthet om rasen och Disa.
Min erfarenhet av dobermann har aldrig varit negativ. Den är en positiv och arbetsvillig hund!
Min erfarenhet av dobermann har aldrig varit negativ. Den är en positiv och arbetsvillig hund!
17/12 -2013[Bruksanvisning, tack]
Jag tycker inte de borde avskaffas, men jag tycker man borde få gå kurs, eller iallafall få en bruksanvisning med på köpet.
Det är flexikopplet jag pratar om.
Flexikoppel är jätte bra att ha om man vill ha hunden springades lite vind för våg om man inte vågar/kan släppa den lös.
Visst finns det linor också, men de har inget handtag. Lite så tänker jag.
Men så finns det de däringa som inte har en aning om vad kopplet är till för eller vad de har i andra ändan.
För många gånger har vi haft hundar på tok för nära oss och ägaren på tok för långt ifrån.
Vad gör majoriteten då?
Jo, ingenting, nada, nichts, njet NOT A FREAKIN THING!
Jo, ingenting, nada, nichts, njet NOT A FREAKIN THING!
Härrom dagen, såg jag en kvinna låta hunden springa ut på en traffikerad väg (60 väg), när det kom en bil längre bort och hon kallar inte in den, fångar inte in den i kopplet, nej hon lullar bara vidare.
Det här är så skrämmande, för vem är det som åker på skiten om min hund skulle bita den lilla provocerande tussen som är all over hennes ansikte, jo det är ju jag.
Kan de inte lära sig hur det funkar innan de beger sig ut på större vägar där de kan träffa någon.
17/12 -2013[Ser du stjärnan i det blå?]
En kvinna som begravt sin man, sin mamma och sitt barnbarn har nu fått återförentas med dem.
Jag blir glad när jag tänker på att hon äntligen ska få se sitt barnbarn igen, krama om honom, och såklart alla andra hon behöver prata i kapp med.
Stor kram till oss alla, tänker på er!
Stor kram till oss alla, tänker på er!
12/12 -2013[12 dagar kvar]
Vi är halvvägs nu hörrni!
Är ni laddade?
Har ni varit snälla i år?
I år hade jag tankar på att min julklapp skulle bli donation till de behövande, det var det faktiskt på hedersord.
Men så kom jag på saker jag ville ha ändå, girig som man är.
Men så kom jag på saker jag ville ha ändå, girig som man är.
Så hade finaste Madeleine skrivit att hon har donerat en större summa, och mitt samvete fick sig en törn.
Men det är inte föresent att ge ändå.
Jag tänker bidra med några hundra lappar, till vilket ändamål har jag inte bestämt mig för ännu.
Finns det något finare att ge, egentligen?
Klicka på bilderna för att komma till de olika donationssidorna.
Klicka på bilderna för att komma till de olika donationssidorna.
8/12 -2013[Otäck helg]
I torsdags skulle jag och Disa ut på en promenad. Hon låg i sin fåtölj och hoppade ner när hon såg att jag rotade i hennes låda.
Hon haltade fram till mig. Min första tanke var att hon var lite stel då hon vilat. Men hältan gick inte över, hon hennes svans åkte in mellan benen. Hältan var då på vänster fram.
Detta tyckte jag var jätte märkligt.
Hon haltade fram till mig. Min första tanke var att hon var lite stel då hon vilat. Men hältan gick inte över, hon hennes svans åkte in mellan benen. Hältan var då på vänster fram.
Detta tyckte jag var jätte märkligt.
Om jag går ut med henne kanske det går över, tänker jag.
Men hon var inte alls pigg på det. Hon gick bakom mig, och svansen varvade mellan att åka mellan benen och bara hänga. Jag frågade henne om vi skulle vända och det ville hon mer än gärna.
Vi hann gå från huset och 10 meter.
När jag tagit av henne och skulle torka tassarna, ser jag att hon sitter konstigt, men lägger ingen tankeverksamhet på det.
Hon haltar inte längre, men är så, så låg. Orkar knappt hoppa upp i fåtöljen.
Hon haltar inte längre, men är så, så låg. Orkar knappt hoppa upp i fåtöljen.
När min mamma kommer hem ca en timma senare, så gnäller hon jätte mycket och sätter sig upp. Men inte mer än så, och då vet vi alla att något är fel.
Disa älskar min mamma till månen och tillbaka och vet inte vart hon ska ta vägen när hon ser henne.
Disa älskar min mamma till månen och tillbaka och vet inte vart hon ska ta vägen när hon ser henne.
Vi ber Disa gå ner från fåtöljen, och hennes bakdel hänger inte alls med. Hon skjuter upp sin rygg, har svansen slickandes under magen och varvar med att stå på ett bakben i taget.
Vi tar tempen på henne, ingen feber inte ens någon förändring av vad hon brukar ha.
Vi tar tempen på henne, ingen feber inte ens någon förändring av vad hon brukar ha.
Ringer vet och rådfrågar. De tycker vi ska ha is i magen till morgonen efter då hon inte har någon feber och äter och dricker, men vi håller kontakt.
Innan vi ska sova bär vi ut henne, och hon klarar av att kissa, men vi får hålla henne.
Vi lägger oss och sover hela natten.
Jag vaknar av att Disa står vid dörren och vill ut. Hon går nu mycket bättre men ser helt groggy ut. Vi bär ner henne, och mamma följer med henne ut.
Jag ser henne springa upp för trappen, men väl inne är hon stel igen.
Vi lägger oss och sover hela natten.
Jag vaknar av att Disa står vid dörren och vill ut. Hon går nu mycket bättre men ser helt groggy ut. Vi bär ner henne, och mamma följer med henne ut.
Jag ser henne springa upp för trappen, men väl inne är hon stel igen.
Mamma berättar att hon fick lite glädje skutt när de var ute.
Jag blev lugnare i hjärtat.
Jag blev lugnare i hjärtat.
Hon hade ingen feber på morgonen, och veterinären konstaterade att hon "träningsvärk" (hon använde ett finare ord, som jag inte minns) och ska hållas lugn och varm under helgen.
Under dagen började hon sakta bli mycket piggare och mer sig själv.
Idag kan jag inte se på henne att hon skulle ha ont. För hon är precis sig själv :)
4/12 -2013[Tänkar dag]
Idag är en riktig tänkar dag, kanske inte bästa valet av dag när jag är sjuk och det snurrar i huvudet.
Känner mig schizofren.
Avskyr tänkardagar.
Det är inga sådanadära tankar som vart är jag på väg, eller min ekonomi eller vad är meningen med livet.
För det hade varit så mycket lättare.
Ska åka till mamma och pappa i morgon och se om det blir bättre. Träffa familjen, baka julgodis, gå långa skogspromenader och mysa med mamma och pappa.
3/12 -2013[Disas dagbok]
När jag gick unghundskurs med Disa, sa kursledaren att dobermann mognar sent.
Förstod inte om hon menade att jag hade noll koll på Disa och att hon tyckte hon var alldeles för sprallig än de andra kursdeltagarna, eller nej jag trodde inget annat än det.
Fick sen höra från många när jag var på klubben och andra som hade haft eller hade just då egen dobermann, att man kan traggla en och samma sak i flera månader så att man ger upp, och så en dag så sitter det som det var medfött.
Undra om det är samma med hundmöten.
Vi har tragglat detta i flera, flera år. Det har varit dagar jag inte velat gå utanför dörren, för jag skäms, eller för att jag tappat lusten, eller jag är trött på att kämpa och gråter för att det inte ger sig.
Men nu har jag inte behövt göra det på ungefär en vecka.
Under en vecka när vi varit ute har vi mött stora hundar, små hundar, svarta hundar, röda hundar, fula hundar, snygga hundar, lösa hundar, skällande hundar och Disa har kunnat sköta sig!
Hon har kanske drar och gör utfall 3 av 10 gånger, men det är 7 gånger mindre än vad hon brukar.
Hon har kanske drar och gör utfall 3 av 10 gånger, men det är 7 gånger mindre än vad hon brukar.
Det finns fortfarande mycket kvar att göra, men jag är så sjukt nöjd.
Det är så kul att gå ut med henne nu, vi har en helt annan kontakt.
Jag hoppas att ni andra där ute med samma problem också får känna denna glädjen snart. Arbetet ni gör kommer löna sig.
2/12 -2013[22 dagar kvar]
Igår låg jag helt avdäckad på soffan. Hade feber och hostade ur mina lungor.
Sambon var i väg och ensam kvar blev jag med Disa.
Disa är inte känd för att ta hand om sjuklingar, min förra hund lämnade aldrig ens sida.
Men igår låg hon jämte mig hela dagen. Kanske därför jag mår bättre idag.
Men igår låg hon jämte mig hela dagen. Kanske därför jag mår bättre idag.
Brukar era hundar känna av att ni är dåliga, eller låtsas de att det regnar?