I torsdags var jag och Disa på privatkurs för en känd man.

Han sa att det mesta felen jag ser hos mig och Disa beror på mig och enbart mig. 

Disa är en kanon hund och en typisk dobermann, och skärper jag mig så kommer vi bli ett toppen team då han anser att vi har så mycket potential inom oss.

 

Det var jätte kul att höra och det och annat han sa fick mig att släppa garden lite.

Han bad mig även föra en dagbok över det vi gör och så ska vi gå genom det veckovis.

Fredag:

Cyklade ca 20 min.

Början var läskig då jag inte cyklat med henne innan, men tji fick jag då hon är jätte duktig och lyssnar mycket bra.

Vi har inte många grusvägar så det blev asfalt där jag försökte få ner henne på väggrenen.

Mötte fyra chiuaua och Disa gjorde inte ett ljud från sig och vi kunde snabbt cykla vidare när de passerat.

Jag var extremt nöjd.
Hemma blev det lite uppletande av pipis.

 

Lördag (idag):

Åkte till brukshundsklubben där hon fick springa i rastgården, sedan tränade vi på att stå nära de andra hundarna tränande lydnad.

Åkte bil till Svenljunga. Tränade koppelgående och passivitet vid våldsam glädje, dvs när hon ska träffa min mor och far. Det gick väldigt bra. Tränande genom att gå förbi dem och sätta sig och när hon ville dit gick vi vidare, När jag släppte henne rusade hon men mina föräldrar ignorerade och var passiva till sitt yttersta och Disa gick och la sig väldigt snabbt.

Vi cyklade och här finns enbart grusvägar så vi cyklade rätt långt. Jag släppte henne och hon sprang framför mig. Hon hade full koll på mig, kände när jag ökade och när jag saktade. Resten av kvällen ska hon tillbringa med pensionärerna.

Idag är ingen vanlig dag, för det är Disas födelsedag. HURRA HURRA!

 

För fem år sedan föddes en busig, envis och charmig plutt som jag sedan tog med hem. 

Det har varit mycket kamp och svett, men jag ångrar inte för en stund att det var just du som tog mitt hjärta.

 

Grattis världen bästaste finaste Disaleinen.