2/6 -2013[Fem år med dobermann]
Idag är ingen vanlig dag, för det är Disas födelsedag. HURRA HURRA!
För fem år sedan föddes en busig, envis och charmig plutt som jag sedan tog med hem.
Det har varit mycket kamp och svett, men jag ångrar inte för en stund att det var just du som tog mitt hjärta.
Grattis världen bästaste finaste Disaleinen.
25/5 -2013[Imponerad]
På våran promenad mötte vi en äldre dam som släppte det hon höll på med och gick raskt mot oss och frågade "är det en dobermann?"
När jag svarade ja stannade hon upp och hennes ögon blev stora och hon vinkade till sig sin gubbe.
De undrade om de fick klappa henne, jag svarde javisst men hon är reserverad för främlingar.
Båda två ställde sig med ryggarna mot henne och lät henne komma fram.
Oj vad rutinerade tänkte jag.
Disa skällde till och damen hoppade till och då tänkte jag nu är det kört. Men hon ignorerade Disa och pratade med mig och under tiden ställde sig Disa mot henne och krävde massa klappar.
De berättade att de är uppväxta med dobermann och de kände en man som födde upp rasen, här i Falkenberg tillochmed.
Det är så underbart med äldre personer som inte räds över vad det är för ras, och som dessutom kan hundar.
Plus plus!
10/5 -2013[Varma Skrea]
Jag försöker träna Disa, eller främst mig själv, att kunna ha tramsfia lös på promenader trots att fotisar (fotgängare) går förbi.
Hittills har jag kopplat henne och på det sättet har hon, eller jag, fått för sig att det är något som man kan skälla på, eller helt oprovisorisk hoppa fram till och säga "hej klappa på mig".
Så därför är min plan nu att inte koppla henne, vilket har resulterat till olika tendenser hos tramsfia.
Vi går inte där det är mycket folk till att börja med, och hon har bara sprungit fram till en person, som tur var var hundmänniska och väldigt förstående.
Det är kul att träna något som ger resultat. Detta ger mer resultat än den satans styrketräningen. hitte på fluga!
25/3 -2013[De är inte alltid de charmigaste]
Disa var på lekdejt härrom dagen.
3/2 -2013[Videologg]
v
3/2 -2013[Ramundberget]
Jodå jag överlevde tågbanskraschen.
Tog mig till Ramundberget med ett fantastiskt gäng.
Vi har knött in 12 vuxna och 2 barn i en tio-manna stuga.
Vi åker skidor, pulka, snöskoter och bamse. Det går jätte bra.
25/1 -2013[Videologg]
22/1 -2013[Vissa får den, andra ger den]
Folk som uppskattar eller ger uppskattning tillbaka menar jag.
Under tiden jag har bloggat har jag träffat på människor (via nätet) som man skapar en liten relation till.
Är inte det ganska så skumt egentligen? Man lär känna en människa men har aldrig träffats.
Jag hittade en kommentar på en kompis instagram och gick för att se vad det var för någon filur. Hon hade otroligt fina kort på sina hundar, och jag kunde inte få nog. Såg att hon hade en blogg, gick in och skummade genom sidan och såg ett inlägg som gjorde så ont i mig att tårarna föll ner på kudden.
Bloggen handlade då om hennes kamp med sin hund. Jag kände igen mig och hoppades på ett lyckligt slut. Tyvärr fick hennes hund somna in pga olika skäl.
Det var tyst om henne ett tag, sen hoppade hon upp på instagram igen.
Jag vet hur otroligt jobbigt och kämpigt det är när man tagit farväl av någon som står en så kärt, så jag vågade inte ta kontakt med henne.
Men en dag gjorde jag det, och jag är så glad att jag vågade.
Hon avvisade mig inte, hon fick mig inte känna mig liten. Hon omfamnade min historia med värme, tog till sig den och omvandlade den till fakta och hon hjälpte mig.
HÄR och HÄR har hon även gjort en sida där man får tips och trix på vad man kan göra med hunden ute på promenader.
Jag rekomenderar er att läsa bloggen och även gå in på facebook sidan.
Tack Kim
21/1 -2013[Videologg]
19/1 -2013[Det tar sig]
Igår bestämde jag mig för att stadsträna oss.
Jag går ner mot Ätran, och på andra sidan vägen åker barn pulka i en backe.
Disa vill alltid ha koll på allt oljud, och när det låter roligt vill hon oftast leka polis.
Hon tittar lite på dem, men bryr sig inte så mycket mer. Jätte skönt.
Fortsätter neråt mot gångvägen och ser en lös liten hund. Disa skvallrar på den.
Åh vad et värmer i hjärtat. Massa, massa belöning och beröm.
Hunden kommer nu bakom om oss, och dess ägare går i ganska rask takt, jag orkar inte hålla det tempot så jag viker av och går en annan väg mot stan.
Väl inne i gamla stan var inte mycket rörelse, men det fanns massa roliga grejer att hoppa upp på, gå runt eller gå slalom genom.
Nu har vi gått ett tag och jag börjar bli hungrig, så vi gå hemåt.
Och där händer det. Det är ett jädra liv, folk som springer, gapar, skrattar, skriker i panik.
På torget håller de på med en filminspelning.
Jag märker direkt på Disa att hon inte trivs. Svansen sjönk, hon hoppar till för minsta ljud.
Dock kan jag fortfarande mata henne, och ganska så snabbt får jag henne på andra tankar och sen är vi förbi.
Var kanske inte bästa dagen att gå genom där men oj vad duktiga vi var.
För nästa vecka ska jag lägga upp en planering som ska följas.
16/1 -2013[Bättre sent än aldrig]
Här kommer EFIT som jag utlovade sedan 8/1.
09:30 Vi vaknar och försöker få upp husse
10:32 Vi äter en ordentlig frukost innan vi åker
11:26 Vi är inne i det stora gula varuhuset
12:45 Vi börjar bli hungriga och försöker gå ut ur det stora gula varuhuset
13:26 Vi äter god tahimat. Hamnade i matkoma efteråt
14:05 Vi stannar till och rastar hunden, och mannen som tvunget skulle leka med isen
15:23 Vi åker hemåt då mannens händer är iskalla
17:23 Vi åker till ICA och handlar godis.
18:28 Går ut med Disa vid hamnen. Härliga ljus att fotogafera
19:57 Jag och Disa svullar godis och hamnar sedan i dvala. Inget mer fotande efter det
15/1 -2013[Videologg]
Jag gjorde en videologg igår kväll, när jag var som mest ledsen.
14/1 -2013[Videoblogg]
Min första videoblogg.
3/1 -2013[Hennes blickar säger mer än tusen ord]
Disa hoppar upp i soffan med ett ben. Viftar på svansen och ler lite finurligt.
Denna blick fick jag när jag frågade om vi brukar tillåta ben i soffan
När jag berättade att hon drömt det, fick jag denna blicken
19/12 -2012[Fem dagar kvar]
Julen är bara ett stenkast iväg nu.
Jag är hos mor och far fast bor hos syster med barnen.
Idag snöade det och jag hoppas det snöar mer hela dagen i morgon och övermorgon och alla dagar fram till julafton.
15/12 -2012[Polisstyrkan]
15/12 -2012[Nio dagar kvar]
Julen är snart här, och vad händer?! Jo det töar bort, det regnar just nu här.
Jag är så ledsen. Men det är ändå snart julafton.
Till Lisa, hunden var inne och drack vatten när fotot togs.
13/12 -2012[Lucia och 11 dagar kvar]
Har inte blivit firad av varken någon lucia eller nissar med pepparkaksgubbar, men åkte till Diana och gick på en ojämn åker.
Sitter och myser in mannens famn nu. Gillar jag
12/12 -2012[12 dagar kvar]
Vi bakar pepparkakshus till lilla familjen
11/12 -2012[13 dagar kvar]
Var i skogen för några dagar sedan. Disa hittade massa pinnar, men det började bli jobbigt när vi hunnit 5 meter på 20 minuter så jag sa åt henne att ta en pinne som fick följa med.
Såklart hittade hon denna
