Tjolahopp.

Igår var jag och Disa på brukshundsklubben och tränade agility. Jag trodde att det var varje tisdag som agilityfolket kom dit, men icke. Så jag hade tur som hade prickat in rätt dag. Den första tisdagen varje månad kör de agility för nybörjare, och igår var den första tisdagen på september.

Jag var riktigt nervös och riktigt taggad. Hanna, hon som hjälpte mig, ordnade en bana. Dock var den med balanshinder och vi ska bara köra hoppklass, men vi testade på balanshindret för jag ville testa.
De gånger jag stått där själv och tragglat med Disa har hon skakat som ett asplöv, men nu, nu sprang hon upp och tyckte det var skitkul. Så kanske blir en tävling med kontaktfält med någon gång.

Som sagt var jag nervös, och mina inkallningar går i vågor, så när de sa att jag skulle släppa henne höll jag på att svimma. Men det var väl inget. Disa stack som en raket från ena hindret till det andra genom tunneln och hopp över ett annat hinder som hon inte gjort nåt annat. Micke (en annan som var där) sa att tror mycket på henne och att det kommer bli kul med någon annan ras som rensar banan.
My, my, MY, tänkte jag och kände hur pressen steg över öronen. Nej men det var riktigt kul att höra och självförtroendet steg en bra bit, för oss båda.