Emelie och jag gick ut med hundarna på promenad. Det ville alla andra hundägare i Svenljunga med göra.
Jätte bra träning, men det tyckte inte Disa. Hon skulle berätta för asen var deras plats var, men det var ju hon själv som var ett as.
Där går jag och kämpar för att få henne att först gå på alla sina fyra ben, sen få kontakt med henne och inte få henne att jiddra så mycket, medan de andra bara sa "nej".

Jag vet att hon inte klarar av att möta hundar på så smala stigar än, men oj vad hon ändå bättrat sig. Hon släpper hunden jätte fort och hon får så mycket beröm och matte är det roligaste som finns. (Varför är jag inte det innan hundmötet med?)

Kommer bli mycket stadsträning när jag kommer hem från Ramundberget.