13/11 -2013[My private space!]

Igår skrev Emeli ett inlägg om att låta hundar få hälsa eller inte. 
Jag tycker det är jätte viktigt att ge varandra utrymme och inte vara oförskämd, inte bara om när det gäller om de får hälsa, utan även vid hundmöten.
 
Bild av Hundpsykolog Camilla Forsberg.
 
 
Vet inte hur det är för er, men jag tragglar med hundmöten.
Så om jag står och kämpar med att få min hund, som flyger fram och tillbaka runt mig, att sitta ner eller få kontakt med mig, eller vad det nu må vara, så behöver ni gärna inte gå precis framför nosen på oss om det finns fler vägar att gå.

Nu på våran kvällspromenad står jag och försöker få Disa att sätta sig ner när vi ser en kvinna lite längre bort. Hon ser att jag kämpar, de bilarna som passerar ser det, alla i området ser det, tillochmed min mamma som bor 9 mil bort såg det, men lik förbenat går kvinnan mot oss.
Hennes två hundar (papillions) springer fram kopplets längd och skäller helt sjövilt och det triggar Disa. Kvinnan fångar inte in hundarna utan låter de gå så nära de kan samtidigt som de drar som om livet hängde på det.
 
Nu hände inget mer än att Disa blev super stressad, men när vi kom hem hade det släppt.
 
 
Det är så många som fäller en kommentar att deras hundar är rädda för stora, helst svarta hundar.
Men tänk om min hund är rädd för små vita hundar?
 

Kommentarer
Postat av: Terése

Alltså dessa människor med hundar som inte ens kan göra en sådan liten gest som att hålla in sina hundar. Hur tänker dem? Är de inte rädda om sina hundar alls? Man blir helt ställd när man hör om och ser detta om och om igen. Har själv haft hund (min nuvarande som unghund) som inte kunde bete sig vid hundmöten alls, iaf inte om den andra hunden verkade glad och trevlig. Då skulle det fram och hälsas. Hoppade upp och ner som känguru i andra sidan kopplet. Det dummaste jag hade kunnat göra är ju att låta honom vara på hela kopplets längd och varit allmänt jobbig och oartig. Kan ju få vilken annan hund som helst att antingen bli rädd eller helt enkelt sur. Skulle skämts ögonen ur mig, och är glad att jag bara möttes av leenden och de allra flesta hundar har bara stannat och kollat konstigt på honom.

Vidare så tar man väl en liten omväg om möjligt om en själv har en hund som inte kan bete sig vid hundmöten och ser någon annan stå och försöker få kontakt med sin hund. Det är väl bara vanligt hyfs... Trött blir man.

... och superfin blogg btw.

2013-11-13 @ 21:33:39
URL: http://bouvierbaby.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback