Folk som uppskattar eller ger uppskattning tillbaka menar jag.

 

Under tiden jag har bloggat har jag träffat på människor (via nätet) som man skapar en liten relation till.

Är inte det ganska så skumt egentligen? Man lär känna en människa men har aldrig träffats.

Jag hittade en kommentar på en kompis instagram och gick för att se vad det var för någon filur. Hon hade otroligt fina kort på sina hundar, och jag kunde inte få nog. Såg att hon hade en blogg, gick in och skummade genom sidan och såg ett inlägg som gjorde så ont i mig att tårarna föll ner på kudden.

Bloggen handlade då om hennes kamp med sin hund. Jag kände igen mig och hoppades på ett lyckligt slut. Tyvärr fick hennes hund somna in pga olika skäl.

Det  var tyst om henne ett tag, sen hoppade hon upp på instagram igen.

Jag vet hur otroligt jobbigt och kämpigt det är när man tagit farväl av någon som står en så kärt, så jag vågade inte ta kontakt med henne.

Men en dag gjorde jag det, och jag är så glad att jag vågade.

 

Hon avvisade mig inte, hon fick mig inte känna mig liten. Hon omfamnade min historia med värme, tog till sig den och omvandlade den till fakta och hon hjälpte mig.

 

HÄR och HÄR har hon även gjort en sida där man får tips och trix på vad man kan göra med hunden ute på promenader.

 

Jag rekomenderar er att läsa bloggen och även gå in på facebook sidan.

 

 

Tack Kim