29/11 -2013[Burhund]

Jag har fullt upp med plugg och födelsedagsplanering för en kompis så därför ekar det här inne

 

Som många har läst, har jag haft problem med Disa i bilen då hon blivit så otroligt stressad.
Hämtade hem våra gamla bur som inte är säkerhetstestad, men den får duga tills jag hittar en som passar min bil (som tydligen är supersvårt, får nog byta bil).

Men jag har en fråga till er kära hundmänniskor.

 

Vad har ni för saker till er hund i bilen?

Själva har vi

- Sele

- Spårlina

- Flexikoppel
- Extra koppel och halsband

- Täcke
- Ihopfällbar skål
- Klöjveväska med vatten (som jag fyller på med nytt 2 gånger i veckan)
- Handduk
- Filt
- Firstaid kit till hund och människa
- Metallskruv
- Lapp med telefonummer till bekanta om något skulle hända
- Boll

27/11 -2013[Hjärta dig]

Vad hade jag gjort om du inte var här

 

 

27/11 -2013[Jag är med bland toppen]

Fick ett mail från Häromi att de har letat efter bra hundbloggar, och hittade min.

Först trodde jag det var spam, men har sett att fler fått det och även endel jag följer är med.

 

Det som gör nomineringen ännu roligare är personen som har haft det här uppdraget verkligen har lagt ner mycket energi och tid i sökandet av de bästa hundbloggarna i Sverige, och även gjort en kort beskrivning av alla nominerade bloggar, jag tackar och bockar jag!

 

Klicka på bilden för att se alla andra.

 

 

27/11 -2013[ROK koppel]

Det är många som frågar mig och andra om ROK stretchkoppel.

Disa har ett. Jag införskaffade i början av året, och använder det mer eller mindre varje promenad.

 

Kopplets längd är 140 cm. Handtaget har ett robust men bekvämt handtag. Längst ner vid spännet sitter ett extra handtag, lika robust det. Det extra handtaget är perfekt om man vill ha kopplet kortare eller vill ha hunden nära sig när man går till exmpel i stan, eller man får möte eller går på en större väg.
Själva kopplet är gjort av 100 % naturgummi, och är förjordans slitstarkt.

Ni kan läsa mer HÄR.

 

 

Nu har jag och Disa den största, så kan bara utgå från den, men tror säkert att alla storlekar är likdana.

 

Första gången jag använde det tyckte jag det var riktigt obehagligt när Disa drog, för det tog ju inte stopp. Men jag ville inte ge upp tanken på att det var bra investerat. Tur var väl det.

Disa drar inte alls lika mycket längre. När hon gör utfall eller får fnatt så kopplet expanderar så "flyger" hon inte tillbaka. Det tar stopp, såklart, men på ett mjukt sätt som gör att hon stannar till eller kommer tillbaka, men flyger som en rekyl på en bundjylina gör hon verkligen inte.
Det extra handtaget är guld värt. Håller i det på stadspromenader, vid möte eller när det blir trångt.
Dessutom trasslar kopplet inte till sig när man ska använda det. Båda handtagen ligger bekvämt i handen, och varken jag eller Disa snubblar på det som bli över.

 

Om ni vill ha ett expander koppel rekommenderar jag absolut detta. 

Finns i flera färger och tre olika storlekar.

26/11 -2013[Gör snödansen]

Jag längtar till snön kommer. Eller att det blir så kallt att det blir is så Disa kan få dra lite pulka eller att man kan åka blades bakom henne.

 

Vet att även hon längtar även om hon inte säger det.

 

26/11 -2013[Uppfödare besök]

I helgen var vi uppe i Stockholm för att gå på fotomässan.

Vi åker upp så sällan så jag tänkte slå två flugor i en smäll. Besöka en bekant jag inte träffat på 15 år och hennes och min blivande uppfödare Karin.

Att hitta en ras som känns rätt är svårt, men när jag träffade dessa underbara individer kändes det rätt ända ut i fingerspetsarna.

Tror till och med att sambon kände lite.

 

 

 

22/11 -2013[Mysar pys]

 

22/11 -2013[Jag vill vinna!]

Emeli håller i en tävling tillsammans med Bosch och jag vill så gärna vinna den, men varför inte försöka du med :)

 

22/11 -2013[Are we there yet?]

20/11 -2013[nosen i backen]

Jag har tre snabb-kisserunder på våran gata. De tar 8, 12 respektive 18 minuter att gå. 

Det finns en kvinna i vårt kvarter som har en schnauzer, och det slår aldrig fel att de har kommit 10 meter från det att vi började gå till vi kommer tillbaka oavsett vilken runda vi går. 

Hur det kommer sig? Jo den lille killen har så mycket att nosa på, nosen nosar av varenda liten kvadratcentimeter. 

Det får mig att komma till dagens lilla fråga som är tvådelad. 

Hur mycket får er hund nosa på er promenad och hur länge får den stå och nosa på samma fläck?

19/11 -2013[Ralla runt]

Sitter och försöker knåpa ihop ett träingsupplägg för mig och Disa.

Går inte alls så bra som jag fantiserade om. 

 

Idag fick jag en riktigt energiboost och åkte till klubben och tränade lite.

Tränade rallylynad utan skyltar i total mörker, det enda som lös upp var gatlampan på andra sidan vägen.

I sådana tillfällen önskar man att man hade sambons ficklampa, men historian om hans ficklampor berättar jag en annan dag.

 

Vi tränade på "gå runt 360, höger", för hon stressar sig genom den. Hon har redan hunnit gå ett varv innan jag börjat.
"Sitt, stå", sitta kan hon görbra. Hon är satan så snabb på att sitta, men stå är lite jobbigt när man har myror under tassarna. Vi ska helst gå med en gång, helst igår när hon rest sig upp. Så det la jag mycket träning på, att stå under gång (eller vad man säger).

"Sitt framför, 1,2,3 bak", ett steg bak funkar, men två och tre steg är inte lika kul längre. Under tävling funkar det, men inte träning. När Disa satt sig efter ett steg bakåt och jag backar och försöker få med henne, ser man faktiskt hur hon suckar som en tonåring och resar sig nonchalant och ställer sig bredvid mig.
Men efter tredje försöket, med väldigt löjlig matte så var det kul igen, en gång.

 

Men jag är nöjd, det hade ju faktsikt kunna gå käpp rätt och fanders.

 

19/11 -2013[Vet du vad färgen betyder?]

Har så ofta sett de färgade fyrkanterna på bland annat tandkrämstuber, medicintuber. Men inte förstått varför färgen finns där. Inte försen idag.

Kolla här

 

Den gröna är naturlig
Den blåa är naturlig och medicinisk

Den röda är naturlig och kemsik

Den svarta är bara kemsisk.

 

Från och med nu kommer jag kolla på de där fyrkanterna innan jag köper.
Min tandkrämstub hade eb rödfyrkant, vad hade din?

 

17/11 -2013[Maleficent]

13/11 -2013[Porträtt i svart/vitt]

Idag lekte vi lite framför kameran, jag och min sambo

 

 

13/11 -2013[My private space!]

Igår skrev Emeli ett inlägg om att låta hundar få hälsa eller inte. 

Jag tycker det är jätte viktigt att ge varandra utrymme och inte vara oförskämd, inte bara om när det gäller om de får hälsa, utan även vid hundmöten.

 

Bild av Hundpsykolog Camilla Forsberg.

 

 

Vet inte hur det är för er, men jag tragglar med hundmöten.

Så om jag står och kämpar med att få min hund, som flyger fram och tillbaka runt mig, att sitta ner eller få kontakt med mig, eller vad det nu må vara, så behöver ni gärna inte gå precis framför nosen på oss om det finns fler vägar att gå.

Nu på våran kvällspromenad står jag och försöker få Disa att sätta sig ner när vi ser en kvinna lite längre bort. Hon ser att jag kämpar, de bilarna som passerar ser det, alla i området ser det, tillochmed min mamma som bor 9 mil bort såg det, men lik förbenat går kvinnan mot oss.

Hennes två hundar (papillions) springer fram kopplets längd och skäller helt sjövilt och det triggar Disa. Kvinnan fångar inte in hundarna utan låter de gå så nära de kan samtidigt som de drar som om livet hängde på det.

 

Nu hände inget mer än att Disa blev super stressad, men när vi kom hem hade det släppt.

 

 

Det är så många som fäller en kommentar att deras hundar är rädda för stora, helst svarta hundar.

Men tänk om min hund är rädd för små vita hundar?

 

12/11 -2013[Snö, ge mig]

Regner öser ner, jag vill kunna trolla med knäna så det blir snöflingor istället.

 

Jag längtar efter snön. Inte bara att man får massa julkänslor, de flesta kommer i en sådan härlig stämning. Man blir nästan vän med alla man möter, jag ler, de ler vi tänker samma tanke "fy rackarns så mysigt det är med snö".

 

Har ni tänkt på det?

 

Vad gör ni på vintern med era hundar?

 

9/11 -2013[En förlorad ängel]

 

 

Idag är det 10 år sedan mitt kusinbarn togs ifrån oss.

 

Vad som kom att utspela sig tidigare idag för 10 år sedan är ett sådant starkt minne att jag nästan kan ta på det.

 

 

Jag och min bästa vän var i stallet en tidig söndagsmorgon, fnittrandes, glada och förväntansfulla, ont anande om vad som skulle komma.

Vi stod i en box och mockade och pratade om allt mellan himmel och jord. Hennes mobil ringer och när hon lagt på kände hon sig ängslig.

Det var hennes mamma som ringde och bad henne komma hem, gav henne ingen andledning hon ville bara att hon skulle komma hem. Hennes mamma hade låtit lite uppskakad och ledsen i rösten så min kompis anade oråd.
Jag körde hem henne, och under bilfärden försökte vi tillsammans skaka bort den känslan hon fått, även om vi befarade att det var något illa.

När jag släppt av henne åkte jag tillbaka ställde mig i boxen och mockade klart. Min mobil ringer och det är min kompis.

Jag känner lättnad men den känslan försvinner snabbt. Och här kommer ett minne jag inte vill ha, men som sitter så hårt.

Hon berättar att hennes bror varit med i en bilolycka under natten/tidig morgon och tyvärr inte överlevt.

Jag slänger mig ner på knäna i backen med mobilen kvar i örat och försöker förstå vad hon precis sagt.

Hon låter så lugn så jag vill inte tro henne. 

Vi lägger på och jag gör klart i stallet, med hennes ord ekandes i huvudet. Jag måste förstå om det hon sagt är sant så jag ringer till min mamma och berättar vad jag fått höra. Sen minns jag ingenting försen jag sitter vid matbordet och försöker äta med min syster mitt mot mig. Jag får knappt ner någonting, jag får lov att gå från bordet, sen är det dimmigt.

 

Att ta farväl av honom var det finaste och svåraste jag gjort.

 

 

 

Skänker mina tankar till hans fin familj som mist en son, en bror, ett barnbarn.
Mina tankar går till oss andra som saknar honom och har honom i vårt hjärtan.

9/11 -2013[Stressad hund]

Jag känner mig väldigt uppgiven över Disas stress med att åka bil.

Hon har aldrig älskat att åka bil, men hon har funnit sig i det.

 

Det som händer just nu är att Disa är så fullkommligt stressad att jag inte får kontakt med henne, hon spänner sig så hon skakar, flåsar och piper ibland skriker.
Jag har ingen bur eller nät i min bil, så när det blir för mycket enligt henne hoppar hon över sätet och sätter sig i baksätet och flåsar och piper.
Hon har varit sån en gång i sambons bil, men han har nät (mjukt transportnät) så hon kommer inte genom. Fast igår gjorde hon det.

 

När hon gör det säger jag åt henne att hoppa tillbaka, men hon är ju

 

helt okontaktbar så jag stannar bilen och ibland kan jag bara säga åt henne samtidigt som jag pekar, ibland får jag ta ut henne och sätta in henne på nytt.

 

 

En utav mina hundra tankar är att hon har ont, men hon visar ingenting hemma eller under promenader inte heller när jag klämmer och känner genom henne.

 

Det gör så ont i mig att hon ter sig på detta viset, för någonting är det, men jag förstår inte alls vad. Jag vill ju hjälpa henne.

 

 

7/11 -2013[Mustaschkampen]

Disa har fixat muschan

 

6/11 -2013[Bara regn hos mig]

Idag har det regnat, vart uppehåll, spöregnat, duggat, upphåll i en millesekund, spöregn, ungefär så.

Då kan man se ut så här

 

6/11 -2013[Jag vet inte]

Den därainga studsbollen kan få en att få kala fläckar i håret, samtidigt som hon kan få en att skratta så man får träningsvärk.