Tre stygn fick hon i lilla tassen.

 

Men jag kan ta det från början.

I söndags var jag med Emelie och Emma på lite inomhusträning. Rallylydnad fortsättning stod på schemat.

Vi satte uppe en bana och det funkade jätte bra, då vi aldrig kollat på skyltarna i fortsättningen.

Det var rörigt i mitt huvud då vi skulle gå åttans frestelse och förklaringen till den gjorde att min hjärncell gjorde uppror, men det gick bra ändå.

 

Sen gick det lite sämre.

Vi delade på oss, tre körde lydnad i lilla hallen, och jag och Emelie rally i den stora.

Medan Emelie satte upp banan, tog jag fram skyltarna och var super irriterad över att de inte låg i nummer ordning.

Lilla Elsa sprang och lekte med sin hund och Disa låg jätte duktig vid min sida, fast hon sprang fram till lilla Elsa och hennes hund och tyckte de var för högljuda sen kom hon tillbaka.

När jag skulle sortera lite skyltar på golvet upptäckte jag blod på mattan.

Kollade på Disa och undrade om det kom från henne, hon såg lite besvärad ut av frågan så jag bestämde att kolla genom henne.

Jo då. Ett litet sår på baktassen under klon. Jag fick hjälp att bandagera det.

När vi kom hem bad jag mamma kolla det, då visade sig att det var från klon och en liten bit ner, men såg fint ut.

 

Dagen efter tyckte jag Disa verkade ha mycket ont, hon var inte sig själv. 

Mamma kollade det igen, och vi hade återigen missat en sak. Hur djupt det var.

Det var ganska djupt men såg ändå fint ut. Ringde veterinären och fick en tid dagen efter.

Det fick bli att sy sa hon. Så hon sövde Disa, som såg extremt sur ut på mig när effekten började verka. Det blev tre stygn, en tratt och antibiotika.

 

Disa är idag mycket piggare och verkar inte ha någon känning av tassen, och tycker dessutom det är pest och pina att gå korta kopplade promenad med en plastpåse på foten. Att ta det lugnt är inte Disas prioritering.