Inte helt förberedd

 
 
 
 
 
 
 
Disas första möte med Boba gick hur bra som helst.
Hon var inte helt nöjd med att han nosade på henne, eller var nära henne.

Efter det har det gått från lite nosning på honom till röja järnet.

Men de två senaste dagarna är det inte samma längre. Hon gör allt för att komma ifrån honom,
morrar så fort han kommer nära, och sedan igår vill hon inte komma till dörren när vi ska gå ut.

Det gör så ont i mig att se hur illa hon tar åt sig av situationen.

Vi försöker ge henne egentid och ge henne uppmärksamhet, men det känns inte som hon litar på att hon är själv, utan att han ska komma lurandes runt hörnet och hoppa på henne.

Jag hoppas vi kommer in i rutiner fort så hon kan koppla av.



Det ska tilläggas att de lämnas inte ensamma utan uppsikt av någon av oss och vi särar på de när vi tycker det räcker eller när vi ser att Disa inte fixar det mer.
 

Kommentarer
Postat av: Karin

Jag känner igen lite i hur du beskriver Disa. Mina tjejer här växlar lite i åsikterna om valparna. Mira kan leka med dom ute och till och med inne ibland, när de är lugna har de fått sova bredvid dom andra hundarna, MEN, när de är nyvakna, kommer inspringandes från trädgården då flyr mina hundar till övervåningen samtidigt som de ryter som livsfarliga lejon...
Kan säga att så fort valparna blir aningen aningen större så tycker jag att det oftast brukar vända. De lär sig respektera den vuxna hundens signaler och de blir mer hundar. Alltså lite roligare att leka med, och de kan faktiskt ligga still ibland...
Så säg åt henne att hålla ut, så småningom kommer hon nog faktiskt att tycka om honom!

Svar: Det känn riktigt skönt att läsa att jag inte är ensam, vilket jag vet att jag inte är dock känns det som jag är ensam med alla problem ibland.
Jag hoppas inte han växer upp för fort bara :)
fredaom.blogg.se

2015-03-21 @ 10:47:45
URL: http://www.kadamo.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback