Sol i sinne, solen är framme

Vaknade av att solen värmde mina fötter. Nog för att det är skönt, men så skönt att man blir jätte varm är det inte. 

 

Fisen och jag tog oss en härlig promenad i skogen. Det var lagom kallt och lagom varmt. 

Vi gick förbi en bäck och solen fick vattnet att glittra jätte fint, och ställde man sig några steg längre ner och lite till vänster så bländande vattnet en. Så där stod vi inte. 

Det var helt tyst i skogen och man kunde höra vattnet lite. 

Då kände Disa vårkänslor. Hon gick helt bananas i skogen. 

Rullade sig, gned sig mot mossan, letade pinnar. 

Hittade en pinne blev tokglad, hittade en till och blev så överlycklig att hon tog den, men så hittade hon en till och var nu så i extas att hon inte visste vad hon skulle ta sig till. 

Så hon började kuta runt mig och ibland hoppade hon upp på mig. 

Jag tog upp kameran för att fota och då blev jag världens tråkigaste och Disa blev en otålig tonåring som tycker allt som föräldrarna gör är så pinsamt och töntigt så vi gick därifrån. 

 

Men än är det inte vår, det kommer komma mer snö. I mitten på april hoppas jag kunna ta fram vårjackan och vara ute hur länge som helst. 

Som semester, fast ofrivilligt

Det har ekat tomt över denna sida ett bra tag.
Som att besöka ett hemsökt hus.

 

Jag kan inte lova att jag är här för att stanna, men kan göra ett försök.

 

Vad har hänt då? Massor av saker, både roliga och mindre roliga.

Men låt oss inte älta utan blicka framåt.

 

 

Disa ska få en kompis, tror inte hon kommer vara överförtjust i det, men hon kommer nog göra som hon alltid gör. - Anpassar sig.

 

 

Annars så lever vi livet här i vårt nya hem. Jag söker efter jobb, och Disa söker sin boll. 

 

Mer kommer inom kort.

 

Att välja ett namn till en valp.

Vet ni hur många namn det finns?

Inte jag heller, men många, och det bara med svenska namn.

 

När jag skaffade Disa kallade jag henne allt annat än Disa. Pluttas, skruttan, valpis, bebis, sötkorv, tjockis, Filifjompa, fjant, ja listan är oändlig.

Men att hitta ett namn som passar individen och som man känner att det här namnet kan jag använda, är fasen svårare än ett matteprov.

 

Igår när vi låg och diskuterade lite namn, eller jag sa massa namn som sambon dissade. Då dyker det upp ett namn i hans skalle som han spottar ut. Jag tittar på honom med stora tefats ögon och frågar och kontrollfrågar ca 10 gånger om han är seriös och menar allvar. Ja då, det var ett seriöst namnförslag.
Det som är det mest intressant med denna ointerssant notis är att jag har gått runt och tänkt på detta namn i några veckor, men inte lagt det till ett förslag. 

Äkta kärlek, eller något.

 

Nu är det bara så att när man smakat på namnet lite så smakar det inte lika gott längre.


Kan tänka mig att ni har massa bra tips, så bombadera mig gärna med era namnförslag.

 

Det ska passa en Ridgeback hane. Gärna något på R eller G. 

bild: kadamo.se

 

20/9 -2014[Bollkalle]

Jag har turen, eller oturen att Disa är väldigt fixerad samt fokuserad när man tar fram en boll av något slag.

 

Bollen kan användas som belöning, som leksak, man kan även ta fram den för att distrahera henne MEN bara före och efter vad jag nu behöver distrahera henne från.

 

Det är det jag vill ha hjälp med hur jag ska lyckas få henne att fokusera på bollen trots att hunden går förbi, eller gräsklipparen startas, eller en motorcykel som åker förbi.

Kan jag bli för exalterad och driver på för mycket?

 

 

Kan ta ett exempel från när vi var på en trädgård där ägaren samt vännen hade hund. En traktor startades och massa folk började kommunicera väldigt högt och intensivt hos grannen. Deras hundar började springa runt och skälla och ägarna fick ropa in de ett flertal gånger. Jag däremot, som överraskade nog hade den lugnaste hunden (vilket hon absolut inte är), stod och kastade boll med Disa och hon ville att jag skulle fortsätta och var otroligt duktig. 

Sen vände det. Grannarna började ta sig till vägen och skulle köra förbi tomten. Helt plötsligt bytte hundarna plats och Disa började springa runt och skälla och var svår att få in, medan de andra hundarna lekte med bollen. 

När grannarna hade passerat blev Disa lika fokuserad på bollen som innan.

 

Vad gör jag för fel, eller vad skulle jag kunna göra bättre?

 

 

 

 

 

6/9 -2014[Än är sommaren kvar]

Även då det har blivit lite kyligare så håller värmen i sig och det tackar jag för.

 

Disa älskar att bada på sommaren.

 

 

 

6/9 -2014[Speak dirty to me]

Efter att vi testade på kickbike, som var hur kul som helst och Disa var en riktig natubegåvning (kanske jag med), märkte jag att vi behöver träna på kommandon mer.

Om vi möter någon är det väldigt bra om hon kan förstå att hon behöver in till kanten eller sakta ner osv.

 

Så på våra promenader försöker jag vid varje vägkorsning be henne gå till kanten på höger eller vänster. 

Men jag är väldigt osäker på att hon kan eller kommer förstå skillnaden på höger och vänster dock.

Sakta ner och stanna är hon otroligt duktig på när vi cyklar, men på kickbiken fick hon knäck i öronen för hon tyckte det var så roligt.

 

Nu när vi övar på detta har jag kommit tänka på en sak. Hur ofta pratar man med hundarna under promenaden?
När jag möter folk på promenader så hör jag bara hur det säger NEJ till hunden, enstaka gånger kommer BRA som efterföljd eller endast BRA.
Annars är munnen som ett streck på föraren, eller så pratar den i mobilen.

Jag brukar prata med henne då jag ofta ger henne kommandon och vid möte, sen kan jag prata lite allmänt om vädret eller vad vi ska handla. Dock har jag märkt att det ger ingen respons, för jag får inget tecken på om det är en bra eller dålig idé att ta en pizza istället för husmanskost.

 

 

Är ni sådana som pratar med er hundar under promenaden?

24/5 -2014[Badhundarna]

Igår var Disa och jag i Värnamo och badade.

 

Man fick gå en bra bit för att komma till hundstranden, och man hade bra syn ifall det var några på stranden eller om det kom någon.

Jag och Jenny var i vattnet med hundarna när en lös husky kom springandes ner till vattnet där vi var.

Det tog ett väldigt bra tag innan man såg någon ägare. När ägaren sedan kom bad han inte om ursäkt eller kopplade hunden.

Väldigt respektlös. Han vet inte hur våra hundar är eller om de bär på någon sjukdom, likadan vet vi inget om hans hund.

Nu gick det väldigt bra, då alla tre var snälla.

Han hade även en fralla som Disa inte vågade gå nära.

 

 

Efter de gått kom en vlcak som var mer i luften är på marken. Jäklar i min låda vad hon kunde hoppa. Hann inte få hennes knashopp på bild då det gick så satans snabbt.

 

 

23/5 -2014[Badande vovvar]

Idag åkte jag och Disa till våra kompisar Jenny och Charlie.

Vi kände att vi smälte i värmen så vi bestämde oss för att bada.

 

Det var en lång väg till hundbadet, och där var vi helt själva, en stund.

Super skönt i vattnet och hundarna simmade och busade som tokar. Disa ligger helt utslagen som en fläck på golvet.

 

14/5 -2014[Sitt, sätt dej, sitt ner, men siiiiiitt då]

Jag har märkt att jag gärna kommenderar Disa på femton olika sätt för ett enda kommando.

Försöker verkligen tänka mig för, men ibland när tålamodet brister eller hon beter sig som en kossa på grönbete ropar jag gärna ut nya ord och hoppas något ska fastna i hennes hjärnbalk så lampan tänds.

 

Härrom dagen kom jag på att jag har fyra olika ord för frikommando, vilket bllir jobbigt när man råkar säga något av det i en vanlig mening med någon och så ser man Disa skena iväg.

Måste bli bättre på det och till min nästa hund kommer jag vara hårdare på mina ordval.

 

Är ni som jag, en ordbajsare eller gör ni kloka ordval?

 

13/5 -2014[Lekdejt]

För nu några veckor sedan åkte jag och Disa till Värnamo för att hälsa på en tjej och hennes hund som jag har följt i några år.

Hundarna kom väldigt bra överrens.

 

 

18/3 -2014[Skavsår]

 

Jag håller på att lägga om Disas bandage varannan dag. Börjar bli ett esse på det.

MEN.

Jag har upptäckt att hon får skavsår, och försökt linda mer bomull, mindre bomull, med kompress. Men det hjälper inte.

Dessutom sitter det så dumt, för jag måste ha lindat där.

 

Ni som kan bättre än mig. Vad ska jag göra? Tips mottages.

26/2 -2014[Oturshunden]

Tre stygn fick hon i lilla tassen.

 

Men jag kan ta det från början.

I söndags var jag med Emelie och Emma på lite inomhusträning. Rallylydnad fortsättning stod på schemat.

Vi satte uppe en bana och det funkade jätte bra, då vi aldrig kollat på skyltarna i fortsättningen.

Det var rörigt i mitt huvud då vi skulle gå åttans frestelse och förklaringen till den gjorde att min hjärncell gjorde uppror, men det gick bra ändå.

 

Sen gick det lite sämre.

Vi delade på oss, tre körde lydnad i lilla hallen, och jag och Emelie rally i den stora.

Medan Emelie satte upp banan, tog jag fram skyltarna och var super irriterad över att de inte låg i nummer ordning.

Lilla Elsa sprang och lekte med sin hund och Disa låg jätte duktig vid min sida, fast hon sprang fram till lilla Elsa och hennes hund och tyckte de var för högljuda sen kom hon tillbaka.

När jag skulle sortera lite skyltar på golvet upptäckte jag blod på mattan.

Kollade på Disa och undrade om det kom från henne, hon såg lite besvärad ut av frågan så jag bestämde att kolla genom henne.

Jo då. Ett litet sår på baktassen under klon. Jag fick hjälp att bandagera det.

När vi kom hem bad jag mamma kolla det, då visade sig att det var från klon och en liten bit ner, men såg fint ut.

 

Dagen efter tyckte jag Disa verkade ha mycket ont, hon var inte sig själv. 

Mamma kollade det igen, och vi hade återigen missat en sak. Hur djupt det var.

Det var ganska djupt men såg ändå fint ut. Ringde veterinären och fick en tid dagen efter.

Det fick bli att sy sa hon. Så hon sövde Disa, som såg extremt sur ut på mig när effekten började verka. Det blev tre stygn, en tratt och antibiotika.

 

Disa är idag mycket piggare och verkar inte ha någon känning av tassen, och tycker dessutom det är pest och pina att gå korta kopplade promenad med en plastpåse på foten. Att ta det lugnt är inte Disas prioritering.

 

 

20/2 -2014[Sex år sedan]

Det har nu gått sex år sedan du försvann ur mitt liv.

Tänker på dig varje dag. Tänker hur det hade varit att leva med dig nu. Vad vi hade gjort.

Du hade varit en gammal skruttig dam, säkert med grå nos.

 

Det var på en onsdag, för sex år sedan. Jag hatade onsdagar länge.

Vi var vid garaget och lallade runt. Släppte dig lös, som jag ångrar det.

Vi lekte ta fatt, men rätt som det är får du upp ett spår och sticker iväg.

Jag ropar efter dig men förgäves. Jag står kvar för jag tänker att snart kommer hon.

Men istället hör jag hur någon ropar "Hallå! Din hund!"

Åh nej, nu har hon stört grannen. Det var värre än så.

 

Du låg i diket helt orörlig. Jag pratade med dig, men du lyssnade inte. 

Jag försökte få upp dig, men du föll bara ihop. 

 

Efter att Mange kom minns jag ingenting förens morgonen efter jag vaknade och inte hörde dina tassar, såg dig inte i soffan.

Verkligheten hade kommit.

Några dagar senare åkte vi till ängen där du alltid sprang lös och jagade fåglar eller din svans, och lät din aska springa en sista gång.

 

Jag fick inte säga hej då, krama dig en sista gång, andas in din doft.

Saknar dig så!

 

13/2 -2014[Cykeläventyr]

Jag har tänkt mig börja cykla med Disa några dagar i veckan. Men har ett litet problem jag vill ha hjälp med.

 

När vi cyklar har jag nosgrimma på henne, dels för att hon bli så stark och för att jag ska kunna cykla om mötande och ibland funkar det även på hundmöten.

Dock är det en ond cirkel med nosgrimman. Hon blir stressad och än starkare. Känns inte så sjysst att jag får "dra" mig till henne vart femte meter eller att hon ska springa med huvudet snett för att kopplet tar slut men inte hennes vilja. 

Jag kommenderar henne otroligt ofta att hon ska cykla vid min sida, men ett, tu, tre är hon iväg.

 

Är hon lös går det bättre, men då kan jag inte möta någon, och den säkerheten finns inte om jag inte väljer att cykla inomhus.

 

Har jag sele på henne, kan jag inte få stopp på henne för hon kutar.

 

Finns det några bra tips där ute så är jag villig att ta till mig dessa och utöva dem.

 

13/2 -2014[Snöbollskrig]

Mina syskonbarn har sportlov, och då passar jag på att åka till dem för att umgås.

När de kommer på morgonen, är det så kul att se och höra hur det dirigerar Disa och hur duktig Disa är på att lyssna på dem.

 

Den stora tog ut Disa och sparkade boll med henne. Disa glömmer tid och rum när man viftar med en fotboll framför henne. 

De var ute ett bra tag och nu ligger Disa avdäckad i sin fåtölj.

 

Tror hon är rätt trött efter harjakten igår med. Skit hund!

 

8/2 -2014[Här är vi]

Det har vart en paus ett tag nu, en ofrivillig sådan.

 

 

Disa och jag har varit på lite äventyr. Träffat nya människor, nya hundar.

 

Tyvärr har vi knappt tränat alls, och det märks väldigt tydligt på henne. Det är såklart väldigt trist, men jag har mått för kasst för att kunna ta tag i det.

Dock börjar jag bli på bättringsvägen och det kommer Disa få märka.

 

 

Nu ska jag iväg på måbra bio med några kompisar.

 

 

19/1 -2014[Snöbus]

Jag och pappa tog med Disa till sjön så hon fick springa av sig.

Hon sprang, hon rulla sig, hon grävde, hon hoppade, en helt okej springa av sig runda.

 

 

11/1 -2014[Nyårslöften och sånt där]

God fortsättning folket.

 

Nytt år då, hoppas verkligen 2014 slår 2013 med hästlängder. 

 

Nyåret firades med de bästaste, Emelie, Benji och Mange. Vi åt den godaste trerätters på länge, vi rullade fram efter varje rätt.

Emelie och Benji bor i ett ganska ljudisolerat hus, märkte vi när de testsköt tidigare på dagen.
Disa och Nova låg och tuggade på varsitt märgben och var helt inne i det och märkte inte alls vad som försegick utomhus. 

Disa blev dock lite stressad över att vi gick ut och lämnade dom vid 12 slaget, men när jag gick in la de sig på varsin sida och tuggade fridfullt.

 

Sen var det ju det här med nyårslöften. 
Jag brukar inte avge något för jag glömmer av vad det var vid halva februari typ.

Men jag lovade tillsmammans med min systerdotter att inte äta godis, och att uppdatera bloggen mer.

Ja ni ser ju hur bra jag är på att komma ihåg saker.

 

11/1 -2014[Aktiv hund]

Många säger många hundar gärna hittar på egna hyss om de inte får tillräckligt med stimulans. Det är något jag försökt passa mig för, se till så vi inte hamnar där.
Dock är det inte alla dagar jag räcker till, så då går Disa gärna iväg och hittar på egna upptåg och hyss.

 

Någon gång önskar jag att du kunde leta efter mig!

 

 

11/1 -2014 [Det regnar ute, hörru]

-Disa vill du gå ut på promenad?
 -Skulle inte tro det du. 

 

-Är du säker?

 - JAAAAAAAAAAA!

 

 - Hör av dig när det blir käk.

 

 

Disa älskar att vara ute när det regnar, eller inte alls faktsikt.