Det har gått 7 månader sedan Nea busen omkom. Jag fäller inga tårar längre, men igår hittade jag en boll vi hade när vi gick våra kurser och hon tyckte den var jätte rolig. Att minnas det fick mig att fälla några tårar, vet inte om Disa märkte det för rätt som det var kom hon och satte sig och tryckte mot mitt ben. Ibland ser jag Nea i henne.

Det har nu gått 1 månad sedan Chappie fick somna in.

Saknar dem båda.