Disa blir utvärderad del 2
Nu var det min tur att ta tag i kopplet och visa Disas och min sämsta sida.
De frågade om vi tävlat lydnad och om hon kan gå fot. Nej något sådant kan vi inte, sa jag. Då skulle jag gå som det vore en vanlig promenad.
När jag är nervös eller vill att Disa ska bli mer koncentrerad på mig ber jag henne snurra vid min sida eller gå runt mig, och så gör vi även lite rallylydnads moment.
Vi kommer fram till instruktörerna som står med hakan i backen.
Oh shit, det här var dåligt, nu gjorde jag fel, tänker jag.
Men hon gick ju fot med dig! Ni har ju jätte bra kontakt, är du säker på att du har problem, frågade de.
Oj vilka komplimanger, vad kul. Kände att jag började slappna av mer och gick mer rakryggad.
Längre bort var det andra hundar och vi gick dit för att reta fram beteendet hos Disa.
Vi gick längs med staketet och Disa såg de andra hundarna och skvallrade så fint, och skötte sig ordentligt och snyggt.
Instruktörerna började klia sig i huvudet och funderade på hur de skulle kunna få fram beteendet, för just nu regnade det bara massa komplimanger om hur duktig Disa är och att vi utan problem skulle kunna tävla i lydnad.
De kom fram till att det kan vara möjligt att hon associerar planen med träning, och vi valde därför att gå över vägen. Under tiden vi gick skulle de säga till när Disa visar minsta tecken på att vilja göra utfall och då skulle jag bara vända.
Vi kom 10 meter och Disa hade hunnit göra två utfall och de hade inte sett ett enda tecken.
Nu när vi gick förbi andra hundar låtsades jag som det regnade och gick förbi, men då tyckte de att jag skulle säga till henne på skarpen och sätta henne ner nästa gång. Det blev tio gånger värre. Hon stod på bakbenen och morra och drog och slet.
Så det var en knepig situation.
När tre instruktörer kliar sig i huvudet och inte har en aning om vad som triggar eller hur det ska lösas, då känner jag mig låg, hjälplös och besviken. Besviken att jag lätt det bli så här när hon var yngre, besviken på att jag inte hade mer kunskap då, besviken på att jag lyssnade på fel åsikter, mest besviken var jag på att jag inte kan få henne och känna sig trygg med mig.
De tror att det är ett vanebeteende hon håller på med, då hon inte visade tecken innan utfallet.
Kan vara så, kan även bero på annat.
Jag fick iallafall hemläxa, där den viktigaste läxan var att jag skulle börja tänka positivt och se vilken bra hund jag har, vilken fin kontakt vi har.
Hjälpinstruktören från valpkursen som bjöd mig ska hjälpa mig i sommar. Så det känns rätt bra faktiskt. Får hoppas att hennes vanebeteende försvinner eller att jag lär mig visa att jag är Disas trygghet.
Disa blir utvärderad del 1
Det är ett mardrömsscenario att vi ska gå förbi en trädgård och en hund kommer ut men ingen ägare och så börjar hundarna bråka och/eller deras hund biter Disa, eller tvärtom.
Vi var nästan med om en sådan incident för några år sedan.
Men det som påverkade mig mest av inlägget var meningarna
Felet är bara många instruktörer "hjälper" på samma sätt som de gjort de senaste 20 ekipagen.
Av dessa fem instruktörer var det bara EN som utvärderade mig först, och sedan Disa som individ, inte som hund, inte som ras utan som en individ. Med den instruktöreren blev vi båda bättre, vi växte och fick självförtroende. Tyvärr var han väldigt populär och svårbokad, samt att jag flyttade långt från där han höll till och hade/har inte råd att betala.
Dagen vi kom dit var det fullt med hundar och människor. Vi delades in i grupper om tre och i de grupperna var det två utbildade instruktörer och en som utbildade sig. Det var en som skulle vara tyst och bara observera medan de andra två pratade med det ekipaget som de skulle hjälpa. Vi andra fick stå med och titta och lyssna, och det var mycket lärorikt och intressant.
De valde att ta mig och Disa sist. Min nervositet och puls blev högre och när det var min tur hörde jag knappt va de andra sa för mitt hjärta slog så hårt.
Under hela tiden hade Disa suttit i bilen, och nu skulle jag och en av instruktörerna hämta henne.
Disa hann inte mer än att landa på backen med framtassarna innan hon gjorde utfall mot en schäfer som gick förbi fem meter ifrån oss. Sedan var hon laddad.
Valpkurs del 6
Det pinntokiga monstret tyckte han var otroligt duktig som hittade nya pinnar att ta in hela tiden. Han tyckte det var lattjo lajbans att få ränna runt i skogen och hämta pinnar för att sedan sticka ut igen.
Då sprang han fram till leksaken, och när jag stod och berömde stack han för att hämta en pinne. Jag skickade ut honom på nytt och gick närmre med honom. Han sprang fram och tog den, sedan rallade han runt i skogen och var överlycklig. Matte var väl inte lika glad, så det får vi jobba bättre på.
Instruktören hade lagt plankor från lydnads hinder framför oss, och där skulle vi sätta hunden jämte oss kommendera "stanna" och sedan själva gå över och sedan tillbaka och berömma. Det var han riktigt duktig på, dock visar han inte det hemma, haha.
Så en aning mallig blev jag.
Inne somnade han nästan innan han hann sätta sig ner.
Nästa gång ska vi ut till skogen och lägga spår.
Valpkurs del 5
Jag kom dit 30 min tidigare för att få en snabbrepetition. Instruktören tyckte vi hade en mycket bra kontakt och det var kul att höra.
Inlärningen av koppelgående hade inte ändrats sedan tillfälle nummer tre. Vi gick runt appelplanen med hundarna runt midjan och jag kände att Boba fattade inte alls vad jag vill få ut av detta. Han drog åt höger, åt vänster tog fart bakåt, bet mig i händer och ben.
Sedan skulle vi gå förbi en hög med korvar och så skulle vi stanna jämte högen och ville hunden dit skulle vi säga nej vänta tills vi såg att de förstod vad vi menade och därefter belönade vi och fortsatte därifrån.
Jag och de andra kursdeltagarna fick veta att jag hade ett bra och bestämt nej och det räckte att säga det en gång.
Kul att jag hade ett bra nej, men vi var ett av de få ekipagen som fick gå förbi korvhögen och säga nej fler gånger än de andra. Det var ett ekipage där det räckte med en gång. De var väldigt duktiga.
Uppletande var han ypperligt duktig på. Vi trampade upp en ruta på 1x1 där vi droppade lite godisbitar, och Boba fattade direkt. Jag ser en framtid för hans nos.
Inomhus gick det lättare att få honom att slappna av. Kan vara för att han blev så himla trött där ute.
Men de sista 20 minuterna var det mycket gnäll och ingen ställning var bra. Då somnade han sittandes lutandes mot mitt ben. Sötnöt.
Valpkurs del 3
Det var en del prat i början, men instruktörerna kortade ner det för att sedan ta ut oss.
Vi skulle träna lite lätt på koppelgående och mötande samt inkallning.
Koppelgåendet var inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag strävar efter att ha en hund som inte drar mig, behöver inte gå fot men gärna med slakt koppel. Helt enkelt en harmonisk promenad är jag ute efter.
Det kanske är såhär man går tillväga för att få den harmoniska promenaden, men det var inte så jag hade tränat om jag inte gått kurs.
Det vi gjorde var att knyta kopplet runt midjan och bara gå, gå som om de inte var med. Så tränar jag inte hemma.
När vi tränade på att mötas hade jag kopplet i handen och han var rätt duktig. Men han var rätt trött då också.
Inkallningen var han en pärla på. Ignorerade de andra hundarna och siktade in sig på det roligaste på planen. Sin matte.
