"Enligt lag är du skyldig att anmäla för annars kan vi anmäla dig för utelämnad anmälan för att du inte anmälde den anmälan som du är skyldig att anmäla och då kan din anmälan anmälas för att du inte anmälde och då kan din anmälan anmälas av oss! Förstår du?"
Nu börjar det bli ordning på vardagen igen. Fast på fredag rubbads den lite då det är dags för semester.
I veckan är jag gräsänka och hjälper då familjen Åkerblom/Pande och målar deras hus. Jätte kul att måla, mindre kul att klättra på stegar.
Jag fick en smärre chock idag när jag kom hem när jag läste ett brev jag fått, blev väldigt irriterad och besviken. Åkte och hämtade Disa, tänkte att jag bara skulle rycka kopplet ur näven på dem och gå. Men den tanken fick jag genast svälja.
Dagisfröken berömmde Disa. Hon berättade att hon är en av de mest rogivande hundarna de har och haft.
Jo tjena, har ni mött Disa sa jag. Hon berättade då att hon blivit lugn och tillgiven och hälsar på allt och alla glatt, så det är matte som behöver förbättra sitt självförtroende.
Det gjorde mig glad.
Så jag åkte därifrån med ett stort leende på läpparna.
Nu har jag en kall cider mot läpparna. Tror det är Disas tur att välja god nattsaga.
Min åsikt före filmen var, "varför i hela friden göra en ny spiderman rulle när det redan finns tre? Det är som att göra en cover på en gammal låt för att få den fräschare."
Fick bita mig lite i tungan. Den var riktigt bra, men det var ändå så att man under vissa scener jämförde med de förgångna.
Kom in ganska så snabbt på sjukhuset igår, och sköterskorna och doktorn tog väl hand om mig så jag hann inte må riktigt uselt. De klämde och kände och gjorde ultraljud och allt såg bra ut. Det var mest troligt att en cysta brustit, så nu ska jag självläka.
Mår riktigt illa idag med, men nu vet jag iallafall varför,
Fick tillbaka mina magsmärtor igår innan jag skulle lägga mig men kunde somna utan problem.
Vaknar upp idag med ett illamående utav bara hejsan och magsmärtan har gått över till huggande på sidorna.
Hoppas läkaren hittar något.
Det här klippet avgudar jag. Låten, dansen och för att inte tala om Robert Hoffman. Trots hans personlighet som verkar vidrig så vill jag gärna ha honom.
Önskar jag kunde säga att jag är ute och gottar mig i den men dessvärre är jag sängliggande med magsmärtor.
Tog mig iallafall ut till bilen och klarade av att köra till bk så Disa får springa.
Pratade med min brosha på tele innan. Tror han behöver komma till sin kära sis och känna lite på hur det är att vara mänsklig.
Lisa-Fisa: -Men du verkar så nere, har det hänt något?
Lisa-Fisa's brosha: -Ja, fast det låter så löjligt så jag vill inte berätta det.
Lisa-Fisa: -Äh, kom igen. Jag hör ju på dig att det är något!?
Lisa-Fisa's brosha: -Ja okej, men lova att inte skratta? Jag blir utfryst på WOW (World Of Warcraft). Får inte vara med i guildet längre.
Lisa-Fisa: -Oj..vad tråkigt! (Fnissar lite)
Lisa-Fisa's brosha: -Jag får bara vara längst bak när vi ska attackera. Det känns så jävla förnedrande. Funderar på att lägga ner skiten och börja leva mitt vanliga liv igen.
Skulle kunna säga att det beror på sjukdom, övertid, körförbud, fint väder, träning, ingen kamera, inga bilder. Men istället säger jag sanningen.
Jag hittade en trisslott det var högsta vinsten, fick pengarna och på tre dagar shoppade jag upp allt så jag har kännt mig lite för fin för att blogga. Men nu när jag är vanlig Svensson igen så kan jag bidra lite.
Det var ju ett tag sedan nu jag var på den kursen men här kommer uppdaten.
Jag kom fram till ett myggtätt Ljungskile på fredag kvällen, blev inte mycket gjort mer än att packa in sig i sitt rum och sova.
Lördagen var destomer.
Vi fick lära oss att gå i takt till musik, sedan klappa i takt och sist men inte minst skulle vi kombinera dessa två. Jag som är tondöv och saknar taktkänsla tyckte detta var svårt, med de andra sprang runt och hoppade och gjorde piruetter, medan jag säkert såg ut som en stel gubbe som försökte ta upp tvålen från golvet.
Jag fick lära mig och Disa att göra våra övningar lite svårare och roligare. Det var svårt att veta när man kunde avanccera upp.
Idag är det alltså EM-final i fotboll. Det är ju roligt. Men alltså att sitta bland ett gäng grabbar, med varsin bärs i handen och 1 kg jordnötter i den andra näven, under denna kväll när hälften hejar på Italien och häften på Spanien, ja det är ganska intressant.
Det är liksom aldrig tyst, och nu har jag också lärt mig att höra på rösterna vilket lag som har bollen. Och jag tror att om man spelar in det, och remixar det med lite häftig techno-musik kan det nog bli en sommarplåga!