Nu är det ett tag sedan detta hände.

Vi var ute och gick, jag hade musik i öronen, vädret var skönt, så jag kände mig väldigt nöjd under promenaden.
På en gångväg längst en 60 väg går vi. Längre fram ska vi ta vänster vid en rondell. Till höger är det lite skog och en bit fram vägen in till soptippen.

Vid rondellen kan man gå mot soptippen eller ta gångvägen som leder en bit bort från den.
Jag ser en hund komma. "Shit en lös hund. Vad fan ska jag göra nu då?", tänker jag, samtidigt spänner jag mig rejält och slutar andas.
En bit efter kommer föraren. De försvinner bakom ett elskjul. Jag ser de inte längre så jag andas ut och slappnar av. "Titut", säger hunden som kommer runt skjulet, mot oss.

Jag tittar mig runt omkring. Vi kan inte direkt springa över vägen in till skogen där, då det är massa bilar. Den lilla skogen till höger kanske vi kan gå in, men det finns inte mycket ställen att stå på som är längre in från gångvägen. Ska jag hoppa ner i diket.
Allt detta tänker jag medan de kommer närmre. Disa går fortfarande i slakt koppel. Vet inte ens om hon sett hunden för öronen har inte ställt som som paraboler, kroppen är inte spänd och ingen ragg syns.

"Jädrar i min låda, detta ska vi fixa", tänker jag och fortsätter som ingenting.
Nu är vi rätt nära och Disa gör fortfarande ingenting. Jag kortar kopplet och håller nära hennes halsband.

Kruxet med detta är att när jag gör så vet hon att nu är något på gång. Men ingenting (!)
Nu är vi ca 2-3 m från dom, Disa får parabolöron och jag puttar lite på henne säger lugnt nej och tittar framåt och går förbi.
Inget hände!

Visst var Disa otroligt duktig, men här klappar jag faktiskt mig själv mer på axeln då det är under mina promenader utfallen sker.
Nio av tio blir det utfall, MEN en av tio blir det de inte :)

Det här ska vi träna mer på.

• Hon kan när som helst bara slänga sig på backen och klia sin rygg
  
  
• Fiser man i närheten av henne (oavsett om hon sover eller ej) reagerar hon blixtsnabbt, blänger surt och rusar därifrån
  
  
• Hon kan inte gnida rumpan mot marken 
  
  
• På morgonen hoppar hon upp i sängen och vill att man ska lyfta upp täcket så hon kan gå under det och lägga sig så nära en så man nästan ramlar ut. Bara hon får täcke över sig så är hon nöjd :)
  
  
• När hon ska kräkas hulkar hon inte, ibland sväljer hon en massa men oftast ser det ut som hon ler och så blir hon låg men samtidigt klängig

När jag fick reda på att Emelie vara havande, bestämde jag mig för att ordna en babyshower till henne i hemlighet.
Jag kontaktade två av hennes vänner för att ha med dom, och de var inte sena med att tacka ja.

Det var i slutet på sommaren jag fick reda hennes glada överraksning, vi bestämde att vi skulle hålla det i januari. Men att lyckas få alla inbjudna att vara lediga på samma dag är ingen lätt uppgift speciellt inte heller när huvudpersonen i sin tur planerar en överraskningfest till sin fästman. Så vi bokade om det några gånger och tillslut hittade vi ett datum, igår 12/2.

Medan en av vännerna hjälpte henne att förbereda för mannens överraskningsfest, som var dagen efter, passade vi andra på att pimpa hennes hem med rosa.

 

Vi bjöd på lite lekar.

Ett quiz om födseln, hur stor hennes mage var genom att klippa till ett snöre och så gissade vi på när bebis tittar ut och hur lång och tung hon är.

 

 

 

Vi fick reda på att hon var lite besviken på sina vänner för att vi inte fixat något till henne, så det gjorde iallafall mig mer nervös för när hon skulle komma hem. Jag visste hur glad hon skulle bli.
Mycket riktigt. Hennes blick sa allt.

Eller ett halvt träd

 

Härromdagen tog Jenny och Charlie med oss till deras skog och bjöd på picknick.
Det var en väldigt rolig utflykt.

 

 

Vaknade av att solen värmde mina fötter. Nog för att det är skönt, men så skönt att man blir jätte varm är det inte. 

 

Fisen och jag tog oss en härlig promenad i skogen. Det var lagom kallt och lagom varmt. 

Vi gick förbi en bäck och solen fick vattnet att glittra jätte fint, och ställde man sig några steg längre ner och lite till vänster så bländande vattnet en. Så där stod vi inte. 

Det var helt tyst i skogen och man kunde höra vattnet lite. 

Då kände Disa vårkänslor. Hon gick helt bananas i skogen. 

Rullade sig, gned sig mot mossan, letade pinnar. 

Hittade en pinne blev tokglad, hittade en till och blev så överlycklig att hon tog den, men så hittade hon en till och var nu så i extas att hon inte visste vad hon skulle ta sig till. 

Så hon började kuta runt mig och ibland hoppade hon upp på mig. 

Jag tog upp kameran för att fota och då blev jag världens tråkigaste och Disa blev en otålig tonåring som tycker allt som föräldrarna gör är så pinsamt och töntigt så vi gick därifrån. 

 

Men än är det inte vår, det kommer komma mer snö. I mitten på april hoppas jag kunna ta fram vårjackan och vara ute hur länge som helst. 

Det har ekat tomt över denna sida ett bra tag.
Som att besöka ett hemsökt hus.

 

Jag kan inte lova att jag är här för att stanna, men kan göra ett försök.

 

Vad har hänt då? Massor av saker, både roliga och mindre roliga.

Men låt oss inte älta utan blicka framåt.

 

 

Disa ska få en kompis, tror inte hon kommer vara överförtjust i det, men hon kommer nog göra som hon alltid gör. - Anpassar sig.

 

 

Annars så lever vi livet här i vårt nya hem. Jag söker efter jobb, och Disa söker sin boll. 

 

Mer kommer inom kort.

Vet ni hur många namn det finns?

Inte jag heller, men många, och det bara med svenska namn.

 

När jag skaffade Disa kallade jag henne allt annat än Disa. Pluttas, skruttan, valpis, bebis, sötkorv, tjockis, Filifjompa, fjant, ja listan är oändlig.

Men att hitta ett namn som passar individen och som man känner att det här namnet kan jag använda, är fasen svårare än ett matteprov.

 

Igår när vi låg och diskuterade lite namn, eller jag sa massa namn som sambon dissade. Då dyker det upp ett namn i hans skalle som han spottar ut. Jag tittar på honom med stora tefats ögon och frågar och kontrollfrågar ca 10 gånger om han är seriös och menar allvar. Ja då, det var ett seriöst namnförslag.
Det som är det mest intressant med denna ointerssant notis är att jag har gått runt och tänkt på detta namn i några veckor, men inte lagt det till ett förslag. 

Äkta kärlek, eller något.

 

Nu är det bara så att när man smakat på namnet lite så smakar det inte lika gott längre.


Kan tänka mig att ni har massa bra tips, så bombadera mig gärna med era namnförslag.

 

Det ska passa en Ridgeback hane. Gärna något på R eller G.