Vi lyckades

Nu är det ett tag sedan detta hände.
Vi var ute och gick, jag hade musik i öronen, vädret var skönt, så jag kände mig väldigt nöjd under promenaden.
På en gångväg längst en 60 väg går vi. Längre fram ska vi ta vänster vid en rondell. Till höger är det lite skog och en bit fram vägen in till soptippen.

Vid rondellen kan man gå mot soptippen eller ta gångvägen som leder en bit bort från den.
Jag ser en hund komma. "Shit en lös hund. Vad fan ska jag göra nu då?", tänker jag, samtidigt spänner jag mig rejält och slutar andas.
En bit efter kommer föraren. De försvinner bakom ett elskjul. Jag ser de inte längre så jag andas ut och slappnar av. "Titut", säger hunden som kommer runt skjulet, mot oss.

Jag tittar mig runt omkring. Vi kan inte direkt springa över vägen in till skogen där, då det är massa bilar. Den lilla skogen till höger kanske vi kan gå in, men det finns inte mycket ställen att stå på som är längre in från gångvägen. Ska jag hoppa ner i diket.
Allt detta tänker jag medan de kommer närmre. Disa går fortfarande i slakt koppel. Vet inte ens om hon sett hunden för öronen har inte ställt som som paraboler, kroppen är inte spänd och ingen ragg syns.
"Jädrar i min låda, detta ska vi fixa", tänker jag och fortsätter som ingenting.
Nu är vi rätt nära och Disa gör fortfarande ingenting. Jag kortar kopplet och håller nära hennes halsband.

Kruxet med detta är att när jag gör så vet hon att nu är något på gång. Men ingenting (!)
Nu är vi ca 2-3 m från dom, Disa får parabolöron och jag puttar lite på henne säger lugnt nej och tittar framåt och går förbi.
Inget hände!

Visst var Disa otroligt duktig, men här klappar jag faktiskt mig själv mer på axeln då det är under mina promenader utfallen sker.
Nio av tio blir det utfall, MEN en av tio blir det de inte :)

Det här ska vi träna mer på.
Än finns det hopp ;)
 
 

Som semester, fast ofrivilligt

Det har ekat tomt över denna sida ett bra tag.
Som att besöka ett hemsökt hus.
 
Jag kan inte lova att jag är här för att stanna, men kan göra ett försök.
 
Vad har hänt då? Massor av saker, både roliga och mindre roliga.
Men låt oss inte älta utan blicka framåt.
 
 
Disa ska få en kompis, tror inte hon kommer vara överförtjust i det, men hon kommer nog göra som hon alltid gör. - Anpassar sig.
 
 
Annars så lever vi livet här i vårt nya hem. Jag söker efter jobb, och Disa söker sin boll. 
 
Mer kommer inom kort.
 

6/9 -2014[Än är sommaren kvar]

Även då det har blivit lite kyligare så håller värmen i sig och det tackar jag för.
 
Disa älskar att bada på sommaren.