Passar Killroy till i morgon och vi var nyss på en sista kissobajs runda.

 

Går på en gångväg med radhus på båda sidor. Hör längre fram en hund som skäller, och jag vet att det bor en glad golden så jag brydde mig inte så mycket.

När vi kommer till stället där hunden skällde ifrån, visade det sig vara tre hundar men bara en som var modig (läs dum) som gick mot öppningen.

Disa skällde till och hunden (en blandras eller en unghund) flög ut till/på Killroy.

Allt går jätte fort, men ni vet när man är med om något så står tiden still.

Jag ropar "men ta eran hund då!" och ut kommer en kvinna med cigg i munnen och sjasar in hunden till huset.

Jag samlar mig och ser i ögonvrån att kvinnan går ut på gångvägen, jag vänder mig om för att mottaga hennes ursäkt eller berätta att det gick fint när hon frågade om hur det gick. 

Men inget kom ut ur hennes mun förutom cigarett rök.

 

 

Jag förundras ständigt av hundägare.

 

9 av 10 gånger pratar jag alltid med den Disa betett sig illa mot. Den enda gången jag inte gör det är ifall personen har hunnit gå ifrån mig.

Jag och Disas dagisfröken har den turen att få lite privat-privat träning vid hämtning av Disa av den tränaren vi brukar just nu.

Han har ett samarbete med dagiset och hälsar på då och då, ofta då jag ska hämta. Inte för min skull, utan för att han inte hunnit åka hem ännu.

 

Hur som helst.

Vi har börjat projektet "få disa lugn vid hämtning".

Detta har vi hållit på med i sex dagar och det är sådan förbättring redan.

Eftersom jag lägger så mycket energi på att få oss att funka har folk runt omkring märk av hennes lugn, eller mitt rättare sagt sedan förr förra torsdagen.

 

Fästmannen åkte inlines med henne igår kväll och berättade att de stött på flertalet hundar och Disa skällde bara på en men gjorde inga utfall och släppte det fort.

 

Så underbart!

Jag vill så mycket, men har dessvärre kommit in i ett dåligt mönster.

Det är bara jag som kan ändra det, det vet jag. Men bara för det betyder det inte att det är lätt.

 

Dessutom är det 100 bollar i luften och mer ska upp och jag har inte hunnit färdigt med något.

Stress, jo lite så.

 

Med det lilla meddelandet hoppas jag ni tar min frånvaro både från blogg och mobil med en nypa salt. 

Jag har inte glömt, har bara för mycket att göra för att komma till skott.

 

Idag är ingen vanlig det för det är min mammas födelsedag, hurra hurra hurra!

Om ni kunde lukta samma stank som jag luktar i våran lägenhet på 1kvm skulle ni förstå varför jag avstår alkohol!

 

Men jag hoppas killarna och Johan hade en trevlig svensexa :)

Nu är det några dagar sedan jag skrev om det. Men det betyder inte att vi inte arbetat för det.

 

Söndag:

Då jag kom hem sent på morgon fick jag sovmorgon och min snälla far tog en morgon runda med Disa.

När jag vaknade till tog jag hunden tillsammans med mina syskonbarn och fd svåger och åkte till sjön.

Väl där och när Disa fick bli lös, sprang hon till unghästarna som stod och tittade nyfiket vid grinden. Där var jag inte orolig då jag vet att hon har respekt för staket och trådar.

Vi började gå bort mot vattnet och Disa vänder och springer in i hagen (!!) och springer efter två av dem som försöker springa i från den svarta vargen. 

Här har jag givetvis panik och ropar på henne, men vet att det är lönlöst. Vänder därför på klacken och ber de andra följa med mig dit jag går. Vänder mig om när jag gått ca 15 m från hagen och ser att en sparkar så ordentligt bakut så den nästan faller, och där försvann Disas självförtroende och hon stack som en pil ut ur hagen.

Sa ingenting när hon kom utan fortsätte bara gå och Disa gick vid min sida tills jag bad henne springa fritt.

Mitt hjärta har nog aldrig varit så nära att flyga ut genom öronen som den gången.

Sen fick hon simma efter sin kong som vi kastade längre och längre ut. Hon verkade inte bli trött av det, så vi fortsätte en liten stund till.

Det är beundransvärt att hon för två år sedan inte kunde simma och nu vill hon knappt upp ur vattnet.

Sedan åkte vi till Holsljunga där hon fick träna rätt mycket passivitet som inte är hennes starka sida, men stundstals fick hon MVG.

Hon var rätt trött när vi kom hem till Falkenberg på kvällen. Lite massage på det sen drog hon timmerstockar till måndag morgon.

Jag längtar som en tok på att se vilken rollbesättningen blir till filmen/filmerna 50 nyanser.

 

Frida och jag luskar lite på det och fick då syn på Jason Stathams namn. Våra hjärnceller arbetade hårt för att komma på vilken karaktär han skulle kunna göra med sin hårda stil. Jag menar han passar ju inte till den där goa killen som sitter hemma i onepice och vill mysa framför en bra film i soffan liksom.

Då kom vi på det. Mr Greys livvakt Taylor! Åh herregud vad jag skulle bli glad då, och om Charlize fick rollen som mrs Robinson.

 

 

 

Ja jag ville bara få ur mig det.

Det känns som jag blev överkörd av en truck från igår.

Har smärta i ryggen och mina handleder.

 

Men så går det när man lyfter ca 4 ton om dagen. Gäller att lyfta rätt, kan ju säga att det är svårt när man ska lyfta i målarfärgsburkar i en låda som har 70cm hög kant. Dock gillar jag träningen vi får betalt för. Några muskler börja poppa upp, hehe.

 

Men idag blir lugna gatan med vetekudde på ryggen medan jag tittar på pitch perfect för 311 gången.

Se den!

Nu äntligen mina fans är jag här med internet och bilder.

 

Det har varit en liten omskakande dag på jobbet. Hela Nelly historian upprepar sig. Håller mina tummar att jag inte blir lika drabbad. Stormtrivs där så mycket!