Jag och pappa tog med Disa till sjön så hon fick springa av sig.

Hon sprang, hon rulla sig, hon grävde, hon hoppade, en helt okej springa av sig runda.

 

Att jag återigen blir uppropad till toppen. Där hittar ni mig och flera flera andra bra bloggare.

 

Det tackar jag för!

 

Lite kul att de verkar hitta mig när jag är som tystast, hehe.

I många hundbloggar jag läst förekommer det nästan ett och samma problem.

Lösspringade hundar.

 

Nu är det givetvis skillnad på folk med hund och folk med hund. 

 

Men jag tar åt mig när folk skriver "kan man inte ha den lös så ha den kopplad!". Jag håller givetvis med, men som sagt det är skillnad på folk med hund och folk med hund, så de ska alla inte dras över samma kam.

När jag får en lösspringade hund mot mig, försöker jag mota bort den tills ägaren kommer och tar undan den. Jag har full förståelse varför hunden känner suget på att hälsa på oss, och jag tar lätt på det då det kan hända alla och att jag dessutom har samma problem.

Men däremot kan jag bli sur om de inte ber om ursäkt även då det inte var någon fara. Man ska inte ta för givet att allt är okej bara för att jag själv har hund.

 

 

Jag tränar väldigt mycket på Disas inkallningar, och att just kunna ha henne lös även om vi möter folk.

Men min fråga är då, vart ska vi få träna på detta?

Inhängnade rastgårdar där vi inte möter något annat än ett blåsande löv eller gren som faller?

 

Sådana kommentarer får mig att känna mig ovälkommen till brukshundsklubbar, skogar, mm.

 

Det är ett problem vi har, och ett problem som vi försöker väldigt på att få bort, varför ska vi känna oss så mindre värda på grund av det?

 

 

God fortsättning folket.

 

Nytt år då, hoppas verkligen 2014 slår 2013 med hästlängder. 

 

Nyåret firades med de bästaste, Emelie, Benji och Mange. Vi åt den godaste trerätters på länge, vi rullade fram efter varje rätt.

Emelie och Benji bor i ett ganska ljudisolerat hus, märkte vi när de testsköt tidigare på dagen.
Disa och Nova låg och tuggade på varsitt märgben och var helt inne i det och märkte inte alls vad som försegick utomhus. 

Disa blev dock lite stressad över att vi gick ut och lämnade dom vid 12 slaget, men när jag gick in la de sig på varsin sida och tuggade fridfullt.

 

Sen var det ju det här med nyårslöften. 
Jag brukar inte avge något för jag glömmer av vad det var vid halva februari typ.

Men jag lovade tillsmammans med min systerdotter att inte äta godis, och att uppdatera bloggen mer.

Ja ni ser ju hur bra jag är på att komma ihåg saker.

Många säger många hundar gärna hittar på egna hyss om de inte får tillräckligt med stimulans. Det är något jag försökt passa mig för, se till så vi inte hamnar där.
Dock är det inte alla dagar jag räcker till, så då går Disa gärna iväg och hittar på egna upptåg och hyss.

 

Någon gång önskar jag att du kunde leta efter mig!

 

-Disa vill du gå ut på promenad?
 -Skulle inte tro det du. 

 

-Är du säker?

 - JAAAAAAAAAAA!

 

Ibland tycker jag att Frida inte är tillräckligt rolig på sin blogg.  

Då kapar jag den. En blogg kapning.

 

Tyvärr blir det inget om hundar. Mer än att jag kan berätta att jag också ägt en hund en gång. En kungspudel vid namn Chappie. Den vackraste, klokaste och mest fantastiska hund någonsin! 

Min och Fridas hund karriär började faktiskt med Rambo, en westie. 

Dessvärre är jag allergisk och vi kunde inte ha kvar honom. 

Men det är en annan historia.

 

Be Frida lägga ut kort om ni är nyfikna!

 

Idag har Frida gjort världens upptäckt och jag vill att ALLA ska veta det!

En sladd! Världens coolaste sladd!

Kolla 

Super coola! Jag har valt en grön, svart och orange.

Super exalterad!!

 

Well det var allt. För tyst på bloggen...

 

Tjing tjong storasystermellan Jonna