För bara några få timmar sedan åkte våra lekdejter hem. Emma och Emma med respektiva hundar kom förbi och fem hundar på en stor åker sätta sina spår på min hund. Hon drar sådan timmerstockar att grannkommun ringde och klagade.

 

Jag tog en hel del bilder men tyvärr har jag inget bra redigeringsprogram så jag blir helt galen av besvikelse på hur bilderna blir när jag försöker rätta till dem.

krypa in i sig själv, och ändå se vacker ut på utsidan.

 

Sitter just nu på en lektion och tränar på Office. Alltså excel, Word och powerpoint. Man har massa tid över då, hehe. 

Idag är sista dagen i skolan, så det blir lång ledigt. Åker till Svenljunga, hundträning, kompishäng, familjemys och en marsch. 

Ja, jag går på marscher hela tiden, så hurtig är jag (not)

Har migrän hela dagen, orkar liksom inte med någonting.

Åker ut med hunden till piren. 

För er som inte vet hur det ser ut vid piren här så är det hav, stenar och där man kan gå.

Disa går ut på en sten och jag vill fota detta. Det blåser ganska så rejält. Jag hinner tänka, "tänk att tappa mobilen här, då hade jag dött". 

Ja. Då är det väl självklart att jag tappar mobilen på en sten som glider ner i en springa mellan två kolosala stenar. Jag ser mobilen, men jag kan inte nå den. 

Jag dog inte iallafall.

Vem ska jag ringa? Jag kan inte ringa. Jag skriver på Facebook och ber om hjälp. Men mobilen ligger ju för fanken mellan två stenar!

Jag vet inte hur det är med er, men jag känner mig naken och lite handikappad utan mobil, så bilresan hem kunde jag inte röra huvudet eller läpparna inbillade jag.

Sambon kommer hem rätt snart efter jag kom hem och stört alla vänner på Facebook chatten, så vi åkte tillbaka och insåg rätt snabbt att vi kan inte rubba stenarna för hand så vi åkte till Johan och hämtade nog allt han hade i sitt garage och så följde han med ut. För sånt här kan man ju bara inte missa. 

Det tog 5 min sen hade de fiskat upp den, och mitt skohorn och en metallkrok. 

Inte en skråma hade mobilen! 

Nu kan jag röra huvudet och prata som aldrig för. Har skaffat senilsnöre till den. 

Förr ville Disa bara doppa framtassarna, sen gick hon i med alla tassar men bara till knäna, sen kunde hon hoppa i så länge hon nådde botten. Men nu, nu får man knappt upp henne ur vattnet.

 

Min svarta vattenhund

Hejsan hallå.

 

Här ekar det tomt. Är det ens någon som besöker mig längre?

 

Det har stått tomt här nu ett väldigt, VÄLDIGT bra tag, det korta historian bakom det är depression.

Den lite längre än den korta är:

Jag har börjat studera och allt hände så snabbt att jag ännu inte hunnit andas och förstått vad det är jag har gjort.
Sen var det lite på jobbet som gjorde mig väldigt dyster och gav mig negativ energi som jag inte blir av med.

 

Som jag har sagt tidigare är det på något tråkigt sätt lättare att vara negativ än positiv.

 

Så snart jag kommer in i mina nya rutiner hoppas jag att mina tankar blir annorlunda.

 

Men ja! Så här har ni mig