DAG 3 – BERÄTTA OM DIN HUNDS RAS

 

Dobermann
, eller kärt barn har många namn tex; mördarhund och kamphund, men jag föredrar dobermann.
Det är en ras som är rätt svår att beskriva - Den är så mycket av allt!
Dom gillar när det händer saker och saker ska hända hela tiden, gärna på en gång och i 120 knyck. För att få utlopp för all sin sprudlande glädje och energi krävs det att man som ägare aktiverar sin hund både med fysisk motion och hjärngymnastik. Minst lika viktigt som aktivering är passivitetsträning. När man tränar en dobermann måste man ha gott om tid, äga en ängels tålamod, vara listig som en räv, samt vara försedd med en STOR portion humor.
De jagar dessutom med synen så det gäller att ha stenkoll och scanna av sin omgivning ordentligt när man är ute. Så jag har lärt mig att upptäcka saker på flera kilometers avstånd. 
De är familjehundar, vilket många har svårt att tro, men de håller sin familj mycket kär, och älskar att ligga bredvid - eller rättare sagt PÅ - sin matte/husse i soffan, eller i sängen under täcket.

HIttade ett roligt citat som stämmer bra
"Att jämföra en labrador med en dobermann är som att jämföra lerduveskytte med andra världskriget".
 
 
 
 
 
 
Rhodesian Ridgeback,  har en god natur och bra flock mentalitet, är en känslig själ, både i själen och i hjärtat.
Dom lär sig anpassa sig snabbt & lätt, efter vilka förutsättningar de får. Är de lösa i skog och mark, då vet de att springa runt som galningar och leka. En nöjd ridgeback kan slumra bort många långa stunder av dagen. 
Att se ridgeback leka är helt underbart, de har en speciell stil. Dom leker på samma sätt, som känns igen från jakt. Dom hoppar, smyger, jagar och dunsar runt mot varandra. Gäller att stå med tungan rätt i munnen ibland, så man inte druttar i backen.
De älskar komfort, ligger mer än gärna nerbäddade i sängen med huvudet på en mjuk skön kudde.

Med Boba känner vi oss trygga, inte ett enda lejon har dykt upp sedan han kom hit.
 

Dag 2 – Presentera din hund

 
 
Disa är en Dobermann, 8 år. 
Hon är min första kärlek, jag skulle göra vad som helst för henne. 
Vi (jag och mitt ex) hämtade henne sommaren 08, och det var nytt och pirrigt. Jag hade höga drömmar tillsammans med henne, men efter att ex husse fick ha henne första veckan då han hade semester och jag hade bara en vecka kvar på jobbet, rasade mina drömmar när hon under dessa dagar tytt sig endast till honom. Jag var förkrossad. Men så en dag släppte hon mig inte ur sikte, jag fick inte ens stänga om mig för toalettbesök. Jag var överlycklig, och började genast gå kurser och försökte läsa mig till mycket.
Disa är en reaktiv hund och vi har hållt på och traglat detta i många år. När vi tränar så släpper hon allt och är totala motsatsen. Hon är jätte rolig att träna med, och lättlärd, men det oftast på hennes vilkor. Vill hon inte så vill hon inte.
Idag tyr hon sig till sin husse (nya) och skulle göra vad som helst för att få ensamtid med honom. Men jag vet att hon älskar mig med, även om hon inte vill visa det offentligt. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Boba är en Rhodesian Ridgeback, 2 år.
Jag vill komma ut och tävla, och valde att skaffa en till hund. Efter några år och raser senare hittade jag min uppfödrare och vi hittade Boba, eller om det var som Boba hittade oss.
Boba är motsatsen till Disa, han är långsam, lugn och äter allt som kommer i hans väg.
När vi hämtade hem honom ville vi faktiskt efter en vecka lämna tillbaka honom. Han var odräglig och jag kände att vi tagit oss vatten över huvudet. Vi fick många råd och väldigt bra stöttning från vår uppfödare och vänner, vilket jag idag är mycket glad och tacksam över.
Boba är jätte lättlärd och väldigt rolig och träna med, dock tycker jag att det går i slowmotion när jag är van vid speedy gonzales.
Det jag vill använda honom mest till är , viltspår, lydnad, räddningsarbete, rallylydnad, nosework, sök och lite bruks. 
I mars kommer vi göra våran lydnads debut och även doftprovet i nosework vilket gör att vi även kommer tävla i det nu när det är officiellt. 

 
 
 
 

Dag 1 - Presentera mig själv

 



Det är jag som är Frida med E.


Jag har svårt att komma saker att säga om mig själv, det sköter andra så mycket bättre. Skämt åsido.

Är född och uppvuxen i en liten by i västra götlands län, där har jag trivts som fina fisken. Bodde på västkusten i några år, flyttade sedan hem till mor och far, fick en lägenhet som jag trivdes bra i, men kärleken tog över och jag flyttade till Småland.
Nu bor jag i ett hus tillsammans med en nästan lika prylgalen, inredningsfjant till karl som jag själv.

Jag jobbar som truckförare och har nog aldrig trivts så bra på en arbetsplats som jag gör nu.

Förutom hundar, är mina intressen att fota, träna och resa även om det inte blir så mycket av något annat än hundträning.

Blir det långa pauser på bloggen kan ni söka upp oss på instagram där vi är mer aktivare, fredaom heter vi även där.

Äntligen händer det, köp en trisslott

På annandag jul var vi iväg och tävlade årets sista rally tävling.

Jag var fruktansvärt nervös eftersom det var sista tävlingen och mitt mål var att få ett godkänt resultat under 2016. Förra tävlingen jag gjorde fick vi 65, och jag var så nöjd över den rundan. Såklart hoppades jag att det skulle gå minst lika bra denna gången, men eftersom jag var så nervös hade jag mina aningar att jag skulle f*cka upp det.

Har ännu inte kommit underfund med hur vi ska värma upp, men att tigga kaviar hos Sandra verkade funka för ett tu tre så blev vi godkända.
 
Den vänstra är från den senaste tävlingen och ni kan ju se skillnaden på avdragen. Nosen var i backen konstant förr.

Äntligen släppte det och vi nådde målet. Så jädrans gött!
Det är vår andra gång i denna inomhushall och förra tävlingen var det likadant vid skylten backa 1,2,3. Publiken är nog lite jobbig för honom.

Nu ser jag fram mot nästa års tävlingar, då vi även ska debutera i lydnad och vår första officella nosework tävling.

Rally by night - När det inte blir som man tänkt sig

I helgen som var, 29-30/7, var det rallylydnads tävling i Falkenberg två dagar i rad med chans att starta 2 gånger per dag, en på eftermiddagen och en på kvällen.

Boba kom med på de tre jag anmält honom till och Disa på en av de två jag anmälde mig till.
Det var debut för Boba och första gången för Disa på fyra år.

Dag 1:
Jag var väldigt spänd av förväntan samtidigt som jag var nervös över Bobas första start.
Han var otroligt jobbig innan vi skulle gå in. Skulle till alla kissfläckar och kissa över dom eller slicka på dom. Drog min arm minst 10 cm längre.
Men katastrofen var på planen.
Jag blev hes på den banan och slog mitt vänstra lår blått av att klappa på det för att få hans uppmärksamhet.
På protokollet hade vi minst en nos på varje skylt, VARJE skylt.
Min hejarklack tyckte inte det såg så illa ut som jag tyckte det kändes. Visst kändes det hopplöst, men han gick ju hela banan och gjorde vad jag bad honom göra, även om det tog längre tid än vad jag ville så jag är nöjd.
Sandra påminde mig om att det var en debut och han är ju inte så gammal.




Dag 2:
Från gårdagen visste jag vad jag skulle behöva jobba på och var inte lika nervös för vår första start.
Jag vet inte om det beror på att det var varmare, mindre folk eller om han bara var trött från gårdagen, men han skötte sig perfekt innan det var vår tur. Han låg på gräsmattan och solade sig eller bara kollade på alla andra. Det gjorde mig mer avslappnad, och om det hade inverkan på dagens resultat vet jag inte.
Om gårdagen var katastrofal vet jag inte vad jag ska kalla dagens. 
Han var mer ofokuserad, jag blev mer hesare och nu har jag ett hål på vänster lår och mina händer är svullna av allt klappande och knäppande med fingrarna. Vi fick 47 poäng och domaren tyckte jag jobbade på bra. Jag var väldigt svettig när jag steg av planen. 
Som Karin sa "det ska vara lite motgångar på vägen för då smakar segern ännu bättre"
 

Tre timmar senare var det bägges tur. 
Jag var väldigt självsäker på Disa, visste att jag skulle gå därifrån med en rosett. Var mer spänd på hur mycket poäng vi skulle få. Hade mina förhoppningar på över 80 iallafall.
Med Boba hoppades jag bara att vi skulle klara av att gå dubbelslalomet som låg precis vid domartältet.

Tyvärr hade jag tappat hjärncellerna för jag glömde av att husse var med. Husse är det bästa Disa vet och hon kan inte leva utan honom vid sin sida.
Jag kom på detta när vi skulle ta ut hundarna och jag skulle värma upp henne då hon startade före Boba. Hon ville inte gå med mig eftersom husse var vid bilen.
Hon släppte det och jag kände lukten av rosetten. Nu är den nära.
Men så kom han, och allt rasade. Jag bad honom gå för att få tillbaka hennes fokus.
Jo tjena, den kom tillbaka dagen efter.
Jag valde därför att stryka oss, för jag var så besviken och uppgiven.

Bara upp i sadeln igen och göra det en smula bättre. 

Dag 4 – Din första hund

Vår första hund vi skaffade när jag var 5 år var en westie vid namn Rambo.
Vi fick dessvärre omplacera honom då min syster tyvärr blev pälsdjursallergiker.
Jag minns inte alls mycket om honom förutom att jag kunde gå promenader själv med honom och att han sprätta som bara den när han hade kissat.
 
Min första alldeles egna hund var en omplacering, hon var 9 månader när jag hämtade henne. Även hon en dobermann. Förra ägaren hade jobbat bra med henne, hon var lydig, kom bra på inkallning, gick bra i koppel och älskade att jobba.
Ett stark minne med henne när hon inte var så himla duktig var när vi gick en långpromenad, och när vi nästan vara hemma tänkte jag att jag gömmer mig i skogen så får hon leta upp mig. 
Där satt jag och svalde fnittret av spänningen. Men när det gått någon minut eller två undrade jag var hon höll hus då jag inte hörde henne.
Jo då, två åkrar längre ner sprang hon och fick svanar att flyga. Livet var toppen enligt Nea.
Jag fick äran att ha henne hos mig i 9 månader innan hon dog i en bilolycka. Det är 8 år sedan i februari.
6 månader senare köpte jag Disa, då jag inte klarade av att vara utan hund.
 

Dag 1 - Presentera dig själv

  
 
Det är jag som är Frida med E.


Jag har svårt att komma saker att säga om mig själv, det sköter andra så mycket bättre. Skämt åsido.

Är född och uppvuxen i en liten by, där har jag trivts som fina fisken. Bodde i västkusten i några år, flyttade sedan hem till mor och far, fick en lägenhet som jag trivdes bra i, men kärleken tog över och jag flyttade till Småland.
Nu bor jag i ett hus tillsammans med en nästan lika prylgalen, inredningsfjant karl som jag själv.

Jag jobbar som truckförare och har nog aldrig trivts så bra på en arbetsplats som jag gör nu.

Förutom hundar, är mina intressen att fota, träna och resa.


Nyåret

Jag tycker nyår är överskattat och då vi har en skotträdd hund som vi lägger ner vår energi på till kvällen. Så vi lagade god mat, kollade på film i våra myskläder. 

När tolvslaget närmade sig gick jag och Disa upp och lyssnade på bandit, kollade på spy hard och Disa åt ett fryst märgben. 
Hon reagerade faktiskt ingenting på smällarna när de var som värst. 
Vill tro att de kan bero på egengjorda thundershirt, gjord av långkalsonger, och fettvadd i öronen. 
Det var väldigt skönt att ha henne så lugn och obrydd. 



Men tiden innan och efter reagera hon tyvärr. 

Boba brydde sig ingenting, inte om smällarna men om Disas reagerande. Han är en duktig lillbrorsa. 

Valpkurs del 5

Vi missade tyvärr tillfälle nummer fyra, och det var väldigt synd då de hade gått genom en massa bra saker.

Jag kom dit 30 min tidigare för att få en snabbrepetition. Instruktören tyckte vi hade en mycket bra kontakt och det var kul att höra.
 
Inne pratade vi ytterst lite och kom snabbt ut på planen där vi skulle träna på koppelgående, inkallning, uppletande av godis och se hur bra de lyssnade på nej vid frestelse.

Inlärningen av koppelgående hade inte ändrats sedan tillfälle nummer tre. Vi gick runt appelplanen med hundarna runt midjan och jag kände att Boba fattade inte alls vad jag vill få ut av detta. Han drog åt höger, åt vänster tog fart bakåt, bet mig i händer och ben. 

Sedan skulle vi gå förbi en hög med korvar och så skulle vi stanna jämte högen och ville hunden dit skulle vi säga nej vänta tills vi såg att de förstod vad vi menade och därefter belönade vi och fortsatte därifrån.
Jag och de andra kursdeltagarna fick veta att jag hade ett bra och bestämt nej och det räckte att säga det en gång. 
Kul att jag hade ett bra nej, men vi var ett av de få ekipagen som fick gå förbi korvhögen och säga nej fler gånger än de andra. Det var ett ekipage där det räckte med en gång. De var väldigt duktiga.


Uppletande var han ypperligt duktig på. Vi trampade upp en ruta på 1x1 där vi droppade lite godisbitar, och Boba fattade direkt. Jag ser en framtid för hans nos.





Inkallningen satt som en smäck. Han har blivit så galet bra på inkallning, men och utan störning. Eller vi har inte övat med hur mycket störning som helst, men vi övar.

Inomhus gick det lättare att få honom att slappna av. Kan vara för att han blev så himla trött där ute. 
Men de sista 20 minuterna var det mycket gnäll och ingen ställning var bra. Då somnade han sittandes lutandes mot mitt ben. Sötnöt.

Kossa på grönbete

För några dagar sedan var vi i mina hemtrakter och passade då på att besöka det bästa släppa-lös-hundar-stället. 
Det var knappt några moln på himlen, solen sken och värmde gott aå länge det inte blåste. 
Disa märkte även hon av det fantastiska vädret. 








Jag vet att vi bara är i mars och det än är vinter. Men nu när man blivit bortskämd med så här fint väder förväntar man sig inte snö. 
Hoppas innerligt att det försvinner snabbt. 

Sol i sinne, solen är framme

Vaknade av att solen värmde mina fötter. Nog för att det är skönt, men så skönt att man blir jätte varm är det inte. 
 
Fisen och jag tog oss en härlig promenad i skogen. Det var lagom kallt och lagom varmt. 
Vi gick förbi en bäck och solen fick vattnet att glittra jätte fint, och ställde man sig några steg längre ner och lite till vänster så bländande vattnet en. Så där stod vi inte. 
Det var helt tyst i skogen och man kunde höra vattnet lite. 
Då kände Disa vårkänslor. Hon gick helt bananas i skogen. 
Rullade sig, gned sig mot mossan, letade pinnar. 
Hittade en pinne blev tokglad, hittade en till och blev så överlycklig att hon tog den, men så hittade hon en till och var nu så i extas att hon inte visste vad hon skulle ta sig till. 
Så hon började kuta runt mig och ibland hoppade hon upp på mig. 
Jag tog upp kameran för att fota och då blev jag världens tråkigaste och Disa blev en otålig tonåring som tycker allt som föräldrarna gör är så pinsamt och töntigt så vi gick därifrån. 
 
Men än är det inte vår, det kommer komma mer snö. I mitten på april hoppas jag kunna ta fram vårjackan och vara ute hur länge som helst. 





20/9 -2014[Bollkalle]

Jag har turen, eller oturen att Disa är väldigt fixerad samt fokuserad när man tar fram en boll av något slag.
 
Bollen kan användas som belöning, som leksak, man kan även ta fram den för att distrahera henne MEN bara före och efter vad jag nu behöver distrahera henne från.
 
Det är det jag vill ha hjälp med hur jag ska lyckas få henne att fokusera på bollen trots att hunden går förbi, eller gräsklipparen startas, eller en motorcykel som åker förbi.
Kan jag bli för exalterad och driver på för mycket?
 
 
Kan ta ett exempel från när vi var på en trädgård där ägaren samt vännen hade hund. En traktor startades och massa folk började kommunicera väldigt högt och intensivt hos grannen. Deras hundar började springa runt och skälla och ägarna fick ropa in de ett flertal gånger. Jag däremot, som överraskade nog hade den lugnaste hunden (vilket hon absolut inte är), stod och kastade boll med Disa och hon ville att jag skulle fortsätta och var otroligt duktig. 
Sen vände det. Grannarna började ta sig till vägen och skulle köra förbi tomten. Helt plötsligt bytte hundarna plats och Disa började springa runt och skälla och var svår att få in, medan de andra hundarna lekte med bollen. 
När grannarna hade passerat blev Disa lika fokuserad på bollen som innan.
 
Vad gör jag för fel, eller vad skulle jag kunna göra bättre?
 
 
 
 
 

6/7-2014[Värme]

Då verkar det som Juli levererar. 
Det är varmt som attsingen även om solen lyser med sin frånvaro. 

När jag går på ledighet får den gärna lysa så mitt bleka skinn får sig en omgång. 





13/2 -2014[Cykeläventyr]

Jag har tänkt mig börja cykla med Disa några dagar i veckan. Men har ett litet problem jag vill ha hjälp med.
 
När vi cyklar har jag nosgrimma på henne, dels för att hon bli så stark och för att jag ska kunna cykla om mötande och ibland funkar det även på hundmöten.
Dock är det en ond cirkel med nosgrimman. Hon blir stressad och än starkare. Känns inte så sjysst att jag får "dra" mig till henne vart femte meter eller att hon ska springa med huvudet snett för att kopplet tar slut men inte hennes vilja. 
Jag kommenderar henne otroligt ofta att hon ska cykla vid min sida, men ett, tu, tre är hon iväg.
 
Är hon lös går det bättre, men då kan jag inte möta någon, och den säkerheten finns inte om jag inte väljer att cykla inomhus.
 
Har jag sele på henne, kan jag inte få stopp på henne för hon kutar.
 
Finns det några bra tips där ute så är jag villig att ta till mig dessa och utöva dem.
 

13/2 -2014[Snöbollskrig]

Mina syskonbarn har sportlov, och då passar jag på att åka till dem för att umgås.
När de kommer på morgonen, är det så kul att se och höra hur det dirigerar Disa och hur duktig Disa är på att lyssna på dem.
 
Den stora tog ut Disa och sparkade boll med henne. Disa glömmer tid och rum när man viftar med en fotboll framför henne. 
De var ute ett bra tag och nu ligger Disa avdäckad i sin fåtölj.
 
Tror hon är rätt trött efter harjakten igår med. Skit hund!
 

19/10 -2013[hoppsan sa]


Oj då

17/10 -2013[Hemlängtan]

Fick lite mamma och pappa längtan så jag packade in mig och Disa i bilen och åkte den super tråkiga vägen hem till mina föräldrar.

Har lite dejter med gamla vänner och såklart familjen då stora syster bjuder på kalas på lördag.

Ska vara fint väder i morgon så en del höstfoton hoppas jag på att det kommer bli.
 



18/9 -2013[skolarbete]

Hejsan svejsan. 
Sitter just nu på en lektion och tränar på Office. Alltså excel, Word och powerpoint. Man har massa tid över då, hehe. 

Idag är sista dagen i skolan, så det blir lång ledigt. Åker till Svenljunga, hundträning, kompishäng, familjemys och en marsch. 

Ja, jag går på marscher hela tiden, så hurtig är jag (not)






17/9 -2013[Vatten-mobil?]

Måste ju berätta om gårdagen. Skit pommes vilken kaotisk dag!

Har migrän hela dagen, orkar liksom inte med någonting.
Åker ut med hunden till piren. 
För er som inte vet hur det ser ut vid piren här så är det hav, stenar och där man kan gå.

Disa går ut på en sten och jag vill fota detta. Det blåser ganska så rejält. Jag hinner tänka, "tänk att tappa mobilen här, då hade jag dött". 
Ja. Då är det väl självklart att jag tappar mobilen på en sten som glider ner i en springa mellan två kolosala stenar. Jag ser mobilen, men jag kan inte nå den. 
Jag dog inte iallafall.

Vem ska jag ringa? Jag kan inte ringa. Jag skriver på Facebook och ber om hjälp. Men mobilen ligger ju för fanken mellan två stenar!

Jag vet inte hur det är med er, men jag känner mig naken och lite handikappad utan mobil, så bilresan hem kunde jag inte röra huvudet eller läpparna inbillade jag.

Sambon kommer hem rätt snart efter jag kom hem och stört alla vänner på Facebook chatten, så vi åkte tillbaka och insåg rätt snabbt att vi kan inte rubba stenarna för hand så vi åkte till Johan och hämtade nog allt han hade i sitt garage och så följde han med ut. För sånt här kan man ju bara inte missa. 
Det tog 5 min sen hade de fiskat upp den, och mitt skohorn och en metallkrok. 
Inte en skråma hade mobilen! 

Nu kan jag röra huvudet och prata som aldrig för. Har skaffat senilsnöre till den. 



29/6 -2013[Disadagbok]

I torsdags var jag och Disa på privatkurs för en känd man.
Han sa att det mesta felen jag ser hos mig och Disa beror på mig och enbart mig. 
Disa är en kanon hund och en typisk dobermann, och skärper jag mig så kommer vi bli ett toppen team då han anser att vi har så mycket potential inom oss.
 
Det var jätte kul att höra och det och annat han sa fick mig att släppa garden lite.
Han bad mig även föra en dagbok över det vi gör och så ska vi gå genom det veckovis.
Fredag:
Cyklade ca 20 min.
Början var läskig då jag inte cyklat med henne innan, men tji fick jag då hon är jätte duktig och lyssnar mycket bra.
Vi har inte många grusvägar så det blev asfalt där jag försökte få ner henne på väggrenen.
Mötte fyra chiuaua och Disa gjorde inte ett ljud från sig och vi kunde snabbt cykla vidare när de passerat.
Jag var extremt nöjd.
Hemma blev det lite uppletande av pipis.
 
Lördag (idag):
Åkte till brukshundsklubben där hon fick springa i rastgården, sedan tränade vi på att stå nära de andra hundarna tränande lydnad.
Åkte bil till Svenljunga. Tränade koppelgående och passivitet vid våldsam glädje, dvs när hon ska träffa min mor och far. Det gick väldigt bra. Tränande genom att gå förbi dem och sätta sig och när hon ville dit gick vi vidare, När jag släppte henne rusade hon men mina föräldrar ignorerade och var passiva till sitt yttersta och Disa gick och la sig väldigt snabbt.
Vi cyklade och här finns enbart grusvägar så vi cyklade rätt långt. Jag släppte henne och hon sprang framför mig. Hon hade full koll på mig, kände när jag ökade och när jag saktade. Resten av kvällen ska hon tillbringa med pensionärerna.
 

Tidigare inlägg