5/3 -2017 [Tävlingshelg]
Helgen har gått i tävlingens anda.
I går var det dags för oss att debutera i lydnad startklass.
Jag hade inga som helst förväntningar, men var så nervös att jag var redo att kräkas vilken sekund som helst, vilket gjorde mig än mer nervös.
Vi hade startnummer två, så det var egentligen ingen tid till att tänka eller känna efter.
Sen blev det dags. Redan efter de tre första stegen, av mig, gick det sådär. Han satt kvar så jag fick locka på honom. Sen var han väl men halv meter ifrån mig tills andra svängen.
Inkallningen var super. Han har nog aldrig haft sådan fart som han hade, och det tyckte väl inte han heller för han fortsätta ut till publiken in i kafiterian och körde upp nosen i en hunds rumpa.
Sen blev det dags. Redan efter de tre första stegen, av mig, gick det sådär. Han satt kvar så jag fick locka på honom. Sen var han väl men halv meter ifrån mig tills andra svängen.
Inkallningen var super. Han har nog aldrig haft sådan fart som han hade, och det tyckte väl inte han heller för han fortsätta ut till publiken in i kafiterian och körde upp nosen i en hunds rumpa.
Men vi fick fortsätta och efter det gick det bättre för nervositeten släppte, konstigt nog.
Betyg :
Följsamhet 5,5
Inkallning 8,5
Sitt under marsch 6
Apportering 5
Fjärr 9
Hopp 9
Helhet 5
Totalt 131,5
Vi blev godkända och jag är otroligt nöjd! Jag är mest nöjd med apporteringen, den har vi haft jätte problem med, och han tog den som det var det enklaste han gjort. Vi fick avdrag för att han tuggade och släppte den innan ingång. Men det är småfix ;)
Nu vet jag hur det går till, och kommer träna mycket mer till nästa tävling.
Idag var vi iväg till samma ställe för att göra doftprov i eukalyptus.
Jag var lite orolig över att domaren skulle underkänna oss om han skulle tassmarkera (inget vi tränat på, bara något han fått för sig :( )
Han fattade direkt vad hans uppgift var och gick super fint och elegant förbi alla kartonger tills han hittade rätt. Det kom en tass men han tog snabbt väck den och frysmarkerade istället och vi blev godkända :) Det tog honom 11 sekunder att hitta den.
Nu har vi anmält oss till vår första tävling och jag hoppas att både jag och Sandra kommer med.
2017 startar bra :)
2017 startar bra :)
Spännande nytt år
Detta året kommer bli ett tävlingsår och ett kliva ut komfortzonen.
För en liten stund sedan anmälde jag bägga hundarna till vår första lydnadstävling och jag flyttade upp Disa till fortsättningsklassen i rallylydnad.
Jag svettas bara av att skriva det.
Disa har varit klar för uppflyttning i ca 4 år, men jag är för feg att ta nästa steg.
Disa har varit klar för uppflyttning i ca 4 år, men jag är för feg att ta nästa steg.
DAG 3 – BERÄTTA OM DIN HUNDS RAS
Dobermann, eller kärt barn har många namn tex; mördarhund och kamphund, men jag föredrar dobermann.
Det är en ras som är rätt svår att beskriva - Den är så mycket av allt!
Dom gillar när det händer saker och saker ska hända hela tiden, gärna på en gång och i 120 knyck. För att få utlopp för all sin sprudlande glädje och energi krävs det att man som ägare aktiverar sin hund både med fysisk motion och hjärngymnastik. Minst lika viktigt som aktivering är passivitetsträning. När man tränar en dobermann måste man ha gott om tid, äga en ängels tålamod, vara listig som en räv, samt vara försedd med en STOR portion humor.
De jagar dessutom med synen så det gäller att ha stenkoll och scanna av sin omgivning ordentligt när man är ute. Så jag har lärt mig att upptäcka saker på flera kilometers avstånd.
De jagar dessutom med synen så det gäller att ha stenkoll och scanna av sin omgivning ordentligt när man är ute. Så jag har lärt mig att upptäcka saker på flera kilometers avstånd.
De är familjehundar, vilket många har svårt att tro, men de håller sin familj mycket kär, och älskar att ligga bredvid - eller rättare sagt PÅ - sin matte/husse i soffan, eller i sängen under täcket.
HIttade ett roligt citat som stämmer bra
"Att jämföra en labrador med en dobermann är som att jämföra lerduveskytte med andra världskriget".
Rhodesian Ridgeback, har en god natur och bra flock mentalitet, är en känslig själ, både i själen och i hjärtat.
Dom lär sig anpassa sig snabbt & lätt, efter vilka förutsättningar de får. Är de lösa i skog och mark, då vet de att springa runt som galningar och leka. En nöjd ridgeback kan slumra bort många långa stunder av dagen.
Dom lär sig anpassa sig snabbt & lätt, efter vilka förutsättningar de får. Är de lösa i skog och mark, då vet de att springa runt som galningar och leka. En nöjd ridgeback kan slumra bort många långa stunder av dagen.
Att se ridgeback leka är helt underbart, de har en speciell stil. Dom leker på samma sätt, som känns igen från jakt. Dom hoppar, smyger, jagar och dunsar runt mot varandra. Gäller att stå med tungan rätt i munnen ibland, så man inte druttar i backen.
De älskar komfort, ligger mer än gärna nerbäddade i sängen med huvudet på en mjuk skön kudde.
Med Boba känner vi oss trygga, inte ett enda lejon har dykt upp sedan han kom hit.
De älskar komfort, ligger mer än gärna nerbäddade i sängen med huvudet på en mjuk skön kudde.
Med Boba känner vi oss trygga, inte ett enda lejon har dykt upp sedan han kom hit.
Äntligen händer det, köp en trisslott
På annandag jul var vi iväg och tävlade årets sista rally tävling.
Jag var fruktansvärt nervös eftersom det var sista tävlingen och mitt mål var att få ett godkänt resultat under 2016. Förra tävlingen jag gjorde fick vi 65, och jag var så nöjd över den rundan. Såklart hoppades jag att det skulle gå minst lika bra denna gången, men eftersom jag var så nervös hade jag mina aningar att jag skulle f*cka upp det.
Har ännu inte kommit underfund med hur vi ska värma upp, men att tigga kaviar hos Sandra verkade funka för ett tu tre så blev vi godkända.
Äntligen släppte det och vi nådde målet. Så jädrans gött!
Det är vår andra gång i denna inomhushall och förra tävlingen var det likadant vid skylten backa 1,2,3. Publiken är nog lite jobbig för honom.
Nu ser jag fram mot nästa års tävlingar, då vi även ska debutera i lydnad och vår första officella nosework tävling.
Jag var fruktansvärt nervös eftersom det var sista tävlingen och mitt mål var att få ett godkänt resultat under 2016. Förra tävlingen jag gjorde fick vi 65, och jag var så nöjd över den rundan. Såklart hoppades jag att det skulle gå minst lika bra denna gången, men eftersom jag var så nervös hade jag mina aningar att jag skulle f*cka upp det.
Har ännu inte kommit underfund med hur vi ska värma upp, men att tigga kaviar hos Sandra verkade funka för ett tu tre så blev vi godkända.
Den vänstra är från den senaste tävlingen och ni kan ju se skillnaden på avdragen. Nosen var i backen konstant förr.
Äntligen släppte det och vi nådde målet. Så jädrans gött!
Det är vår andra gång i denna inomhushall och förra tävlingen var det likadant vid skylten backa 1,2,3. Publiken är nog lite jobbig för honom.
Nu ser jag fram mot nästa års tävlingar, då vi även ska debutera i lydnad och vår första officella nosework tävling.
Rally tävling x2
I söndags var jag i väg med bägge hundarna och tävlade rally x2, alltså två starter per hund.
Detta var Disas första start på fyra år, nästan på dagen till och med. Min kropp var full av förväntan, hög puls och fjärilar.
På vår första bana var jag och Boba först ut. Jag tyckte det kändes jätte bra. Kändes knappt som han nosade, utan att han var jätte följsam. Det var en härlig känsla och våra kompisar tyckte det såg bra ut också, så jag var hel nöjd med den rundan. Tyvärr blev vi inte godkända och nosen var i backen nästan hela banan. Haha, snacka om felbedömning.
Sen var det Disas tur. Hon skötte sig väldigt bra innan vi skulle in på banan. Det var en liten ulltuss hon tyckte var ful och kände sig tvungen att berätta detta för den.
När vi hade gått förbi inroparen och blev inbjudna på planen av domaren tyckte Disa att hon kände de som stod bakom oss, som hon även sett hela tiden. Hon drog och gnydde och skulle fram och hälsa. Jag samlade upp henne snabbt och slarvigt och gick innanför bandet till start skylten. Där såg hon sina bästa kompisar domaren och skrivaren som hon definitivt skulle fram till, här drog hon nästan omkull mig, mycket pinsamt.
Efter tredje skylten skötte hon sig perfekt, tyvärr blev vi inte godkända på den rundan.
Den andra banan var väldigt tight och var de med stora hundars största fasa för dagen att gå.
Detta var Disas första start på fyra år, nästan på dagen till och med. Min kropp var full av förväntan, hög puls och fjärilar.
På vår första bana var jag och Boba först ut. Jag tyckte det kändes jätte bra. Kändes knappt som han nosade, utan att han var jätte följsam. Det var en härlig känsla och våra kompisar tyckte det såg bra ut också, så jag var hel nöjd med den rundan. Tyvärr blev vi inte godkända och nosen var i backen nästan hela banan. Haha, snacka om felbedömning.
Sen var det Disas tur. Hon skötte sig väldigt bra innan vi skulle in på banan. Det var en liten ulltuss hon tyckte var ful och kände sig tvungen att berätta detta för den.
När vi hade gått förbi inroparen och blev inbjudna på planen av domaren tyckte Disa att hon kände de som stod bakom oss, som hon även sett hela tiden. Hon drog och gnydde och skulle fram och hälsa. Jag samlade upp henne snabbt och slarvigt och gick innanför bandet till start skylten. Där såg hon sina bästa kompisar domaren och skrivaren som hon definitivt skulle fram till, här drog hon nästan omkull mig, mycket pinsamt.
Efter tredje skylten skötte hon sig perfekt, tyvärr blev vi inte godkända på den rundan.
Den andra banan var väldigt tight och var de med stora hundars största fasa för dagen att gå.
Boba var först ut, och hans nos var i backen hela banan utan en skylt, haha.
Vid 1,2,3 backa skylten satte han sig 90 grader mitt framför mig, haha så hopplös.
Det är väldigt frustrerande och energikrävande att tävla med honom.
Disas runda var fenomenalt bra, allt flöt på bra och vi fick 95 poäng, delad 4:e plats. Det är vårt högsta poäng och jag är galet nöjd.
Vid 1,2,3 backa skylten satte han sig 90 grader mitt framför mig, haha så hopplös.
Det är väldigt frustrerande och energikrävande att tävla med honom.
Disas runda var fenomenalt bra, allt flöt på bra och vi fick 95 poäng, delad 4:e plats. Det är vårt högsta poäng och jag är galet nöjd.
Rally by night - När det inte blir som man tänkt sig
I helgen som var, 29-30/7, var det rallylydnads tävling i Falkenberg två dagar i rad med chans att starta 2 gånger per dag, en på eftermiddagen och en på kvällen.
Boba kom med på de tre jag anmält honom till och Disa på en av de två jag anmälde mig till.
Det var debut för Boba och första gången för Disa på fyra år.
Dag 1:
Jag var väldigt spänd av förväntan samtidigt som jag var nervös över Bobas första start.
Han var otroligt jobbig innan vi skulle gå in. Skulle till alla kissfläckar och kissa över dom eller slicka på dom. Drog min arm minst 10 cm längre.
Men katastrofen var på planen.
Jag blev hes på den banan och slog mitt vänstra lår blått av att klappa på det för att få hans uppmärksamhet.
På protokollet hade vi minst en nos på varje skylt, VARJE skylt.
Min hejarklack tyckte inte det såg så illa ut som jag tyckte det kändes. Visst kändes det hopplöst, men han gick ju hela banan och gjorde vad jag bad honom göra, även om det tog längre tid än vad jag ville så jag är nöjd.
Sandra påminde mig om att det var en debut och han är ju inte så gammal.
Det var debut för Boba och första gången för Disa på fyra år.
Dag 1:
Jag var väldigt spänd av förväntan samtidigt som jag var nervös över Bobas första start.
Han var otroligt jobbig innan vi skulle gå in. Skulle till alla kissfläckar och kissa över dom eller slicka på dom. Drog min arm minst 10 cm längre.
Men katastrofen var på planen.
Jag blev hes på den banan och slog mitt vänstra lår blått av att klappa på det för att få hans uppmärksamhet.
På protokollet hade vi minst en nos på varje skylt, VARJE skylt.
Min hejarklack tyckte inte det såg så illa ut som jag tyckte det kändes. Visst kändes det hopplöst, men han gick ju hela banan och gjorde vad jag bad honom göra, även om det tog längre tid än vad jag ville så jag är nöjd.
Sandra påminde mig om att det var en debut och han är ju inte så gammal.
Dag 2:
Från gårdagen visste jag vad jag skulle behöva jobba på och var inte lika nervös för vår första start.
Jag vet inte om det beror på att det var varmare, mindre folk eller om han bara var trött från gårdagen, men han skötte sig perfekt innan det var vår tur. Han låg på gräsmattan och solade sig eller bara kollade på alla andra. Det gjorde mig mer avslappnad, och om det hade inverkan på dagens resultat vet jag inte.
Från gårdagen visste jag vad jag skulle behöva jobba på och var inte lika nervös för vår första start.
Jag vet inte om det beror på att det var varmare, mindre folk eller om han bara var trött från gårdagen, men han skötte sig perfekt innan det var vår tur. Han låg på gräsmattan och solade sig eller bara kollade på alla andra. Det gjorde mig mer avslappnad, och om det hade inverkan på dagens resultat vet jag inte.
Om gårdagen var katastrofal vet jag inte vad jag ska kalla dagens.
Han var mer ofokuserad, jag blev mer hesare och nu har jag ett hål på vänster lår och mina händer är svullna av allt klappande och knäppande med fingrarna. Vi fick 47 poäng och domaren tyckte jag jobbade på bra. Jag var väldigt svettig när jag steg av planen.
Som Karin sa "det ska vara lite motgångar på vägen för då smakar segern ännu bättre"
Tre timmar senare var det bägges tur.
Jag var väldigt självsäker på Disa, visste att jag skulle gå därifrån med en rosett. Var mer spänd på hur mycket poäng vi skulle få. Hade mina förhoppningar på över 80 iallafall.
Med Boba hoppades jag bara att vi skulle klara av att gå dubbelslalomet som låg precis vid domartältet.
Han var mer ofokuserad, jag blev mer hesare och nu har jag ett hål på vänster lår och mina händer är svullna av allt klappande och knäppande med fingrarna. Vi fick 47 poäng och domaren tyckte jag jobbade på bra. Jag var väldigt svettig när jag steg av planen.
Som Karin sa "det ska vara lite motgångar på vägen för då smakar segern ännu bättre"
Tre timmar senare var det bägges tur.
Jag var väldigt självsäker på Disa, visste att jag skulle gå därifrån med en rosett. Var mer spänd på hur mycket poäng vi skulle få. Hade mina förhoppningar på över 80 iallafall.
Med Boba hoppades jag bara att vi skulle klara av att gå dubbelslalomet som låg precis vid domartältet.
Tyvärr hade jag tappat hjärncellerna för jag glömde av att husse var med. Husse är det bästa Disa vet och hon kan inte leva utan honom vid sin sida.
Jag kom på detta när vi skulle ta ut hundarna och jag skulle värma upp henne då hon startade före Boba. Hon ville inte gå med mig eftersom husse var vid bilen.
Hon släppte det och jag kände lukten av rosetten. Nu är den nära.
Men så kom han, och allt rasade. Jag bad honom gå för att få tillbaka hennes fokus.
Jo tjena, den kom tillbaka dagen efter.
Jag valde därför att stryka oss, för jag var så besviken och uppgiven.
Bara upp i sadeln igen och göra det en smula bättre.
Jag kom på detta när vi skulle ta ut hundarna och jag skulle värma upp henne då hon startade före Boba. Hon ville inte gå med mig eftersom husse var vid bilen.
Hon släppte det och jag kände lukten av rosetten. Nu är den nära.
Men så kom han, och allt rasade. Jag bad honom gå för att få tillbaka hennes fokus.
Jo tjena, den kom tillbaka dagen efter.
Jag valde därför att stryka oss, för jag var så besviken och uppgiven.
Bara upp i sadeln igen och göra det en smula bättre.
Disa blir utvärderad del 2
Nu var det min tur att ta tag i kopplet och visa Disas och min sämsta sida.
De frågade om vi tävlat lydnad och om hon kan gå fot. Nej något sådant kan vi inte, sa jag. Då skulle jag gå som det vore en vanlig promenad.
När jag är nervös eller vill att Disa ska bli mer koncentrerad på mig ber jag henne snurra vid min sida eller gå runt mig, och så gör vi även lite rallylydnads moment.
Vi kommer fram till instruktörerna som står med hakan i backen.
Oh shit, det här var dåligt, nu gjorde jag fel, tänker jag.
Men hon gick ju fot med dig! Ni har ju jätte bra kontakt, är du säker på att du har problem, frågade de.
Oj vilka komplimanger, vad kul. Kände att jag började slappna av mer och gick mer rakryggad.
Längre bort var det andra hundar och vi gick dit för att reta fram beteendet hos Disa.
Vi gick längs med staketet och Disa såg de andra hundarna och skvallrade så fint, och skötte sig ordentligt och snyggt.
Instruktörerna började klia sig i huvudet och funderade på hur de skulle kunna få fram beteendet, för just nu regnade det bara massa komplimanger om hur duktig Disa är och att vi utan problem skulle kunna tävla i lydnad.
De kom fram till att det kan vara möjligt att hon associerar planen med träning, och vi valde därför att gå över vägen. Under tiden vi gick skulle de säga till när Disa visar minsta tecken på att vilja göra utfall och då skulle jag bara vända.
Vi kom 10 meter och Disa hade hunnit göra två utfall och de hade inte sett ett enda tecken.
Nu när vi gick förbi andra hundar låtsades jag som det regnade och gick förbi, men då tyckte de att jag skulle säga till henne på skarpen och sätta henne ner nästa gång. Det blev tio gånger värre. Hon stod på bakbenen och morra och drog och slet.
Så det var en knepig situation.
När tre instruktörer kliar sig i huvudet och inte har en aning om vad som triggar eller hur det ska lösas, då känner jag mig låg, hjälplös och besviken. Besviken att jag lätt det bli så här när hon var yngre, besviken på att jag inte hade mer kunskap då, besviken på att jag lyssnade på fel åsikter, mest besviken var jag på att jag inte kan få henne och känna sig trygg med mig.
De tror att det är ett vanebeteende hon håller på med, då hon inte visade tecken innan utfallet.
Kan vara så, kan även bero på annat.
Jag fick iallafall hemläxa, där den viktigaste läxan var att jag skulle börja tänka positivt och se vilken bra hund jag har, vilken fin kontakt vi har.
Hjälpinstruktören från valpkursen som bjöd mig ska hjälpa mig i sommar. Så det känns rätt bra faktiskt. Får hoppas att hennes vanebeteende försvinner eller att jag lär mig visa att jag är Disas trygghet.
Disa blir utvärderad del 1
För en kort tid sedan läste jag om ett ekipage som råkat ut för en lösspringade hund från en trädgård. Det hela hade gått bra, men föraren valde att polisanmäla händelsen.
Det är ett mardrömsscenario att vi ska gå förbi en trädgård och en hund kommer ut men ingen ägare och så börjar hundarna bråka och/eller deras hund biter Disa, eller tvärtom.
Vi var nästan med om en sådan incident för några år sedan.
Men det som påverkade mig mest av inlägget var meningarna
"Jo för att en dum och lat hundägare inte orkar jobba med sin hunds problematik och inte heller orkar sätta på en munkorg under promenader. Är inte ett hundliv värt mer än så?!"
Även
"Hur svårt är det att ta sitt ansvar inför andra hundar (och barn!!) och använda munkorg på sin hund om man vet att den är aggressiv alt. jobba med hundens problematik tillsammans med en duktig hundinstruktör?! Det finns mycket saker man kan göra själv om man bara intresserar sig för sin hunds (och andra hundar och människors) välbefinnande. Men det kräver ju att man tänker lite…"
Jag vet om vår problematik, jag tragglar den varje dag. Har gått till fem olika instruktörer, gått på tre kurser men vi har likväl samma problem ändå.
Felet är bara många instruktörer "hjälper" på samma sätt som de gjort de senaste 20 ekipagen.
Av dessa fem instruktörer var det bara EN som utvärderade mig först, och sedan Disa som individ, inte som hund, inte som ras utan som en individ. Med den instruktöreren blev vi båda bättre, vi växte och fick självförtroende. Tyvärr var han väldigt populär och svårbokad, samt att jag flyttade långt från där han höll till och hade/har inte råd att betala.
Felet är bara många instruktörer "hjälper" på samma sätt som de gjort de senaste 20 ekipagen.
Av dessa fem instruktörer var det bara EN som utvärderade mig först, och sedan Disa som individ, inte som hund, inte som ras utan som en individ. Med den instruktöreren blev vi båda bättre, vi växte och fick självförtroende. Tyvärr var han väldigt populär och svårbokad, samt att jag flyttade långt från där han höll till och hade/har inte råd att betala.
På förra valpkursen frågade hjälpinstruktören mig om de fick låna Disa till deras instruktörsutbildning, då temat var problemhundar. Jag tackade ja å Disas vägnar, då vi har problem med hundmöten.
Dagen vi kom dit var det fullt med hundar och människor. Vi delades in i grupper om tre och i de grupperna var det två utbildade instruktörer och en som utbildade sig. Det var en som skulle vara tyst och bara observera medan de andra två pratade med det ekipaget som de skulle hjälpa. Vi andra fick stå med och titta och lyssna, och det var mycket lärorikt och intressant.
De valde att ta mig och Disa sist. Min nervositet och puls blev högre och när det var min tur hörde jag knappt va de andra sa för mitt hjärta slog så hårt.
Under hela tiden hade Disa suttit i bilen, och nu skulle jag och en av instruktörerna hämta henne.
Disa hann inte mer än att landa på backen med framtassarna innan hon gjorde utfall mot en schäfer som gick förbi fem meter ifrån oss. Sedan var hon laddad.
Dagen vi kom dit var det fullt med hundar och människor. Vi delades in i grupper om tre och i de grupperna var det två utbildade instruktörer och en som utbildade sig. Det var en som skulle vara tyst och bara observera medan de andra två pratade med det ekipaget som de skulle hjälpa. Vi andra fick stå med och titta och lyssna, och det var mycket lärorikt och intressant.
De valde att ta mig och Disa sist. Min nervositet och puls blev högre och när det var min tur hörde jag knappt va de andra sa för mitt hjärta slog så hårt.
Under hela tiden hade Disa suttit i bilen, och nu skulle jag och en av instruktörerna hämta henne.
Disa hann inte mer än att landa på backen med framtassarna innan hon gjorde utfall mot en schäfer som gick förbi fem meter ifrån oss. Sedan var hon laddad.
Instruktören bad om att få ta henne ut till appellplanen, medan jag gick en bit bakom. Som sagt så var Disa laddad, men hon gick mer baklänges än framlänges för att ha koll på mig.
Med risk för att det blir en novell delar jag upp inlägget.
Valpkurs del 6
Den här gången skulle vi utöka uppletandet en aning och tog oss ut is skogen för att trampa upp en sökruta där vi skulle lägga hundarnas leksak.
Det pinntokiga monstret tyckte han var otroligt duktig som hittade nya pinnar att ta in hela tiden. Han tyckte det var lattjo lajbans att få ränna runt i skogen och hämta pinnar för att sedan sticka ut igen.
Vi testade en gång till och jag gick kortare och var mer tydlig.
Då sprang han fram till leksaken, och när jag stod och berömde stack han för att hämta en pinne. Jag skickade ut honom på nytt och gick närmre med honom. Han sprang fram och tog den, sedan rallade han runt i skogen och var överlycklig. Matte var väl inte lika glad, så det får vi jobba bättre på.
Då sprang han fram till leksaken, och när jag stod och berömde stack han för att hämta en pinne. Jag skickade ut honom på nytt och gick närmre med honom. Han sprang fram och tog den, sedan rallade han runt i skogen och var överlycklig. Matte var väl inte lika glad, så det får vi jobba bättre på.
Vi gick en och en in till skogen och under tiden det var ekipage ute tränade vi på koppelgående runt de andra deltagarna, inkallning och gå över tröskel.
Instruktören hade lagt plankor från lydnads hinder framför oss, och där skulle vi sätta hunden jämte oss kommendera "stanna" och sedan själva gå över och sedan tillbaka och berömma. Det var han riktigt duktig på, dock visar han inte det hemma, haha.
Instruktören hade lagt plankor från lydnads hinder framför oss, och där skulle vi sätta hunden jämte oss kommendera "stanna" och sedan själva gå över och sedan tillbaka och berömma. Det var han riktigt duktig på, dock visar han inte det hemma, haha.
Inkallning och gå runt de andra deltagarna gick perfekt. Fick guldstjärna och massa beröm av de andra deltagarna då Boba var den en av få som sökte ögonkontakt hela vägen runt.
Så en aning mallig blev jag.
Inne somnade han nästan innan han hann sätta sig ner.
Nästa gång ska vi ut till skogen och lägga spår.
Så en aning mallig blev jag.
Inne somnade han nästan innan han hann sätta sig ner.
Nästa gång ska vi ut till skogen och lägga spår.
Valpkurs del 5
Vi missade tyvärr tillfälle nummer fyra, och det var väldigt synd då de hade gått genom en massa bra saker.
Jag kom dit 30 min tidigare för att få en snabbrepetition. Instruktören tyckte vi hade en mycket bra kontakt och det var kul att höra.
Jag kom dit 30 min tidigare för att få en snabbrepetition. Instruktören tyckte vi hade en mycket bra kontakt och det var kul att höra.
Inne pratade vi ytterst lite och kom snabbt ut på planen där vi skulle träna på koppelgående, inkallning, uppletande av godis och se hur bra de lyssnade på nej vid frestelse.
Inlärningen av koppelgående hade inte ändrats sedan tillfälle nummer tre. Vi gick runt appelplanen med hundarna runt midjan och jag kände att Boba fattade inte alls vad jag vill få ut av detta. Han drog åt höger, åt vänster tog fart bakåt, bet mig i händer och ben.
Sedan skulle vi gå förbi en hög med korvar och så skulle vi stanna jämte högen och ville hunden dit skulle vi säga nej vänta tills vi såg att de förstod vad vi menade och därefter belönade vi och fortsatte därifrån.
Jag och de andra kursdeltagarna fick veta att jag hade ett bra och bestämt nej och det räckte att säga det en gång.
Kul att jag hade ett bra nej, men vi var ett av de få ekipagen som fick gå förbi korvhögen och säga nej fler gånger än de andra. Det var ett ekipage där det räckte med en gång. De var väldigt duktiga.
Uppletande var han ypperligt duktig på. Vi trampade upp en ruta på 1x1 där vi droppade lite godisbitar, och Boba fattade direkt. Jag ser en framtid för hans nos.
Inlärningen av koppelgående hade inte ändrats sedan tillfälle nummer tre. Vi gick runt appelplanen med hundarna runt midjan och jag kände att Boba fattade inte alls vad jag vill få ut av detta. Han drog åt höger, åt vänster tog fart bakåt, bet mig i händer och ben.
Sedan skulle vi gå förbi en hög med korvar och så skulle vi stanna jämte högen och ville hunden dit skulle vi säga nej vänta tills vi såg att de förstod vad vi menade och därefter belönade vi och fortsatte därifrån.
Jag och de andra kursdeltagarna fick veta att jag hade ett bra och bestämt nej och det räckte att säga det en gång.
Kul att jag hade ett bra nej, men vi var ett av de få ekipagen som fick gå förbi korvhögen och säga nej fler gånger än de andra. Det var ett ekipage där det räckte med en gång. De var väldigt duktiga.
Uppletande var han ypperligt duktig på. Vi trampade upp en ruta på 1x1 där vi droppade lite godisbitar, och Boba fattade direkt. Jag ser en framtid för hans nos.
Inkallningen satt som en smäck. Han har blivit så galet bra på inkallning, men och utan störning. Eller vi har inte övat med hur mycket störning som helst, men vi övar.
Inomhus gick det lättare att få honom att slappna av. Kan vara för att han blev så himla trött där ute.
Men de sista 20 minuterna var det mycket gnäll och ingen ställning var bra. Då somnade han sittandes lutandes mot mitt ben. Sötnöt.
Inomhus gick det lättare att få honom att slappna av. Kan vara för att han blev så himla trött där ute.
Men de sista 20 minuterna var det mycket gnäll och ingen ställning var bra. Då somnade han sittandes lutandes mot mitt ben. Sötnöt.
Valpkurs del 3
Kurstilfälle nummer tre var bättre än första och andra.
Det var en del prat i början, men instruktörerna kortade ner det för att sedan ta ut oss.
Vi skulle träna lite lätt på koppelgående och mötande samt inkallning.
Koppelgåendet var inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag strävar efter att ha en hund som inte drar mig, behöver inte gå fot men gärna med slakt koppel. Helt enkelt en harmonisk promenad är jag ute efter.
Det kanske är såhär man går tillväga för att få den harmoniska promenaden, men det var inte så jag hade tränat om jag inte gått kurs.
Det vi gjorde var att knyta kopplet runt midjan och bara gå, gå som om de inte var med. Så tränar jag inte hemma.
När vi tränade på att mötas hade jag kopplet i handen och han var rätt duktig. Men han var rätt trött då också.
Inkallningen var han en pärla på. Ignorerade de andra hundarna och siktade in sig på det roligaste på planen. Sin matte.
Efteråt gick vi in, och då ville instruktörerna att hundarna helst skulle ligga på golvet för att lära sig slappna av där med. Det tog sin lilla stund innan Boba ville slappna av på riktigt då hans tax-tjej gärna ville flirta lite. Till slut somnade han under stolen och var inte alls nöjd med att bli väckt.
Valpkurs del 2
Då har vi varit på valpkurs för andra gången, och detta var Bobas första gång.
Vi började med att sitta ner och prata i säkert 45-60 min om alfahanar, vilket var väldigt intressant att lyssna på, men det gav inte mig jätte mycket.
Sen var det dags att ta ut valparna och mötas på appellplan. Vi delades upp då de skulle få leka med varandra.
De stora, små och så 12 veckors valparna.
Jag och Boba var sega ut och kom in på planen sist och då höll de andra redan på med att gå runt i en cirkel med hundarna. När jag kom in samlades vi. Jag hörde inte ett jota av vad instruktören sa och sedan skulle vi gå igen.
Nu är det som så att jag vill ha ett fint koppelgående och inte en dragande hund, och eftersom det var så mycket hundar och dofter drog Boba som om det var mellandagsrea på Elgiganten.
Instruktören bad oss gå även om de drog eller vi fick dra dom. Boba drog så mycket att han blev hes av flåsandet.
Det var inget jag gillade och fick inte ut något av det heller.
Sen skulle vi samlas i mitten och gosa och lugna valparna. Boba var som de flesta andra överallt och som många andra skällde han och gnydde så jag hörde återigen inte vad instruktören sa.
Vi började med att sitta ner och prata i säkert 45-60 min om alfahanar, vilket var väldigt intressant att lyssna på, men det gav inte mig jätte mycket.
Sen var det dags att ta ut valparna och mötas på appellplan. Vi delades upp då de skulle få leka med varandra.
De stora, små och så 12 veckors valparna.
Jag och Boba var sega ut och kom in på planen sist och då höll de andra redan på med att gå runt i en cirkel med hundarna. När jag kom in samlades vi. Jag hörde inte ett jota av vad instruktören sa och sedan skulle vi gå igen.
Nu är det som så att jag vill ha ett fint koppelgående och inte en dragande hund, och eftersom det var så mycket hundar och dofter drog Boba som om det var mellandagsrea på Elgiganten.
Instruktören bad oss gå även om de drog eller vi fick dra dom. Boba drog så mycket att han blev hes av flåsandet.
Det var inget jag gillade och fick inte ut något av det heller.
Sen skulle vi samlas i mitten och gosa och lugna valparna. Boba var som de flesta andra överallt och som många andra skällde han och gnydde så jag hörde återigen inte vad instruktören sa.
Helt plötsligt skulle jag och den andra 12 veckors valpen till den andra planen så de skulle få leka.
Boba busade jätte mycket med henne, men hon låg mest ner och såg helt förskräckt ut.
Vad fick jag ut av detta då? Att alla leker olika.
Sen de sista 40 minutrarna gick vi in med hundarna, fikade och pratade om foder och rumsrenhet.
Under den tiden låg Boba och sov i min famn vilket var jätte skönt och tungt.
Boba busade jätte mycket med henne, men hon låg mest ner och såg helt förskräckt ut.
Vad fick jag ut av detta då? Att alla leker olika.
Sen de sista 40 minutrarna gick vi in med hundarna, fikade och pratade om foder och rumsrenhet.
Under den tiden låg Boba och sov i min famn vilket var jätte skönt och tungt.
Men än så länge är jag besviken över upplägget då jag vill få hjälp med massa saker och hittills har vi inte gjort något som stått enligt kursplanen. Förhoppningsvis kommer det nästa gång, vi har ju bara haft två kurstillfällen.
Lika hopplös om en groda utan ben
Sen vi hämtade hem Boba, har vi fått en del ridgebackkompis, på instagram, facebook och privat.
Det är jätte kul att kunna rådfråga och berätta om sin egna när man har samma ras. Då vet de flesta oftast vad man går genom och menar.
Kommentarerna som flödat mest är att träna inkallning, gå lös och miljöträna.
Det är även något som jag och Sambo sagt hela tiden att vi ska träna på.
Nu köpte vi en valp som har kottar i öronen. Att komma till matte som leker pajas och viftar med leksaker och tjoar och tjimmar är inte roligare än den grästussen framför tassen.
Jag har helt ärligt varit så knäckt. Har kännt mig värdelös och som om jag tagit vatten över huvudet.
Har rådfrågat några och de har gett tips, så jag testade dessa. Funkade inte.
Efter ett tag insåg jag att jag har haft ett stort störningsmoment med mig hela tiden, på tok för tidigt, nämligen Disa. Att tro att han ska komma på köpet när Disa sätter sina inkallningar perfekt måste vara en myt.
Det är jätte kul att kunna rådfråga och berätta om sin egna när man har samma ras. Då vet de flesta oftast vad man går genom och menar.
Kommentarerna som flödat mest är att träna inkallning, gå lös och miljöträna.
Det är även något som jag och Sambo sagt hela tiden att vi ska träna på.
Nu köpte vi en valp som har kottar i öronen. Att komma till matte som leker pajas och viftar med leksaker och tjoar och tjimmar är inte roligare än den grästussen framför tassen.
Jag har helt ärligt varit så knäckt. Har kännt mig värdelös och som om jag tagit vatten över huvudet.
Har rådfrågat några och de har gett tips, så jag testade dessa. Funkade inte.
Efter ett tag insåg jag att jag har haft ett stort störningsmoment med mig hela tiden, på tok för tidigt, nämligen Disa. Att tro att han ska komma på köpet när Disa sätter sina inkallningar perfekt måste vara en myt.
Men efter att jag bara tog med Boba lyssnar han mycket bättre och tycker pajasen till matte inte är lika pinsam att springa fram till.
Dock tog det ett besök till grannkommunen till helt underbara Petra och Nixon för att inse vad jag behövde göra för att få han uppmärksamhet.
Inte nog med att jag kommer få med Boba, men några hekton kommer försvinna under dessa intervallerna.
Dock tog det ett besök till grannkommunen till helt underbara Petra och Nixon för att inse vad jag behövde göra för att få han uppmärksamhet.
Inte nog med att jag kommer få med Boba, men några hekton kommer försvinna under dessa intervallerna.
26/2 -2014[Oturshunden]
Tre stygn fick hon i lilla tassen.
Men jag kan ta det från början.
I söndags var jag med Emelie och Emma på lite inomhusträning. Rallylydnad fortsättning stod på schemat.
Vi satte uppe en bana och det funkade jätte bra, då vi aldrig kollat på skyltarna i fortsättningen.
Det var rörigt i mitt huvud då vi skulle gå åttans frestelse och förklaringen till den gjorde att min hjärncell gjorde uppror, men det gick bra ändå.
Sen gick det lite sämre.
Vi delade på oss, tre körde lydnad i lilla hallen, och jag och Emelie rally i den stora.
Medan Emelie satte upp banan, tog jag fram skyltarna och var super irriterad över att de inte låg i nummer ordning.
Lilla Elsa sprang och lekte med sin hund och Disa låg jätte duktig vid min sida, fast hon sprang fram till lilla Elsa och hennes hund och tyckte de var för högljuda sen kom hon tillbaka.
När jag skulle sortera lite skyltar på golvet upptäckte jag blod på mattan.
Kollade på Disa och undrade om det kom från henne, hon såg lite besvärad ut av frågan så jag bestämde att kolla genom henne.
Jo då. Ett litet sår på baktassen under klon. Jag fick hjälp att bandagera det.
När vi kom hem bad jag mamma kolla det, då visade sig att det var från klon och en liten bit ner, men såg fint ut.
Dagen efter tyckte jag Disa verkade ha mycket ont, hon var inte sig själv.
Mamma kollade det igen, och vi hade återigen missat en sak. Hur djupt det var.
Det var ganska djupt men såg ändå fint ut. Ringde veterinären och fick en tid dagen efter.
Det fick bli att sy sa hon. Så hon sövde Disa, som såg extremt sur ut på mig när effekten började verka. Det blev tre stygn, en tratt och antibiotika.
Disa är idag mycket piggare och verkar inte ha någon känning av tassen, och tycker dessutom det är pest och pina att gå korta kopplade promenad med en plastpåse på foten. Att ta det lugnt är inte Disas prioritering.
13/2 -2014[Cykeläventyr]
Jag har tänkt mig börja cykla med Disa några dagar i veckan. Men har ett litet problem jag vill ha hjälp med.
När vi cyklar har jag nosgrimma på henne, dels för att hon bli så stark och för att jag ska kunna cykla om mötande och ibland funkar det även på hundmöten.
Dock är det en ond cirkel med nosgrimman. Hon blir stressad och än starkare. Känns inte så sjysst att jag får "dra" mig till henne vart femte meter eller att hon ska springa med huvudet snett för att kopplet tar slut men inte hennes vilja.
Jag kommenderar henne otroligt ofta att hon ska cykla vid min sida, men ett, tu, tre är hon iväg.
Är hon lös går det bättre, men då kan jag inte möta någon, och den säkerheten finns inte om jag inte väljer att cykla inomhus.
Har jag sele på henne, kan jag inte få stopp på henne för hon kutar.
Finns det några bra tips där ute så är jag villig att ta till mig dessa och utöva dem.
19/11 -2013[Ralla runt]
Sitter och försöker knåpa ihop ett träingsupplägg för mig och Disa.
Går inte alls så bra som jag fantiserade om.
Idag fick jag en riktigt energiboost och åkte till klubben och tränade lite.
Tränade rallylynad utan skyltar i total mörker, det enda som lös upp var gatlampan på andra sidan vägen.
I sådana tillfällen önskar man att man hade sambons ficklampa, men historian om hans ficklampor berättar jag en annan dag.
Vi tränade på "gå runt 360, höger", för hon stressar sig genom den. Hon har redan hunnit gå ett varv innan jag börjat.
"Sitt, stå", sitta kan hon görbra. Hon är satan så snabb på att sitta, men stå är lite jobbigt när man har myror under tassarna. Vi ska helst gå med en gång, helst igår när hon rest sig upp. Så det la jag mycket träning på, att stå under gång (eller vad man säger).
"Sitt, stå", sitta kan hon görbra. Hon är satan så snabb på att sitta, men stå är lite jobbigt när man har myror under tassarna. Vi ska helst gå med en gång, helst igår när hon rest sig upp. Så det la jag mycket träning på, att stå under gång (eller vad man säger).
"Sitt framför, 1,2,3 bak", ett steg bak funkar, men två och tre steg är inte lika kul längre. Under tävling funkar det, men inte träning. När Disa satt sig efter ett steg bakåt och jag backar och försöker få med henne, ser man faktiskt hur hon suckar som en tonåring och resar sig nonchalant och ställer sig bredvid mig.
Men efter tredje försöket, med väldigt löjlig matte så var det kul igen, en gång.
Men efter tredje försöket, med väldigt löjlig matte så var det kul igen, en gång.
Men jag är nöjd, det hade ju faktsikt kunna gå käpp rätt och fanders.