Sen vi hämtade hem Boba, har vi fått en del ridgebackkompis, på instagram, facebook och privat. 
Det är jätte kul att kunna rådfråga och berätta om sin egna när man har samma ras. Då vet de flesta oftast vad man går genom och menar.

Kommentarerna som flödat mest är att träna inkallning, gå lös och miljöträna. 
Det är även något som jag och Sambo sagt hela tiden att vi ska träna på.

Nu köpte vi en valp som har kottar i öronen. Att komma till matte som leker pajas och viftar med leksaker och tjoar och tjimmar är inte roligare än den grästussen framför tassen.

Jag har helt ärligt varit så knäckt. Har kännt mig värdelös och som om jag tagit vatten över huvudet.
Har rådfrågat några och de har gett tips, så jag testade dessa. Funkade inte.

Efter ett tag insåg jag att jag har haft ett stort störningsmoment med mig hela tiden, på tok för tidigt, nämligen Disa. Att tro att han ska komma på köpet när Disa sätter sina inkallningar perfekt måste vara en myt.

Men efter att jag bara tog med Boba lyssnar han mycket bättre och tycker pajasen till matte inte är lika pinsam att springa fram till.
Dock tog det ett besök till grannkommunen till helt underbara Petra och Nixon för att inse vad jag behövde göra för att få han uppmärksamhet.

Inte nog med att jag kommer få med Boba, men några hekton kommer försvinna under dessa intervallerna.