Tjo och tjimm.

 

Nu börjar det bli ordning på vardagen igen. Fast på fredag rubbads den lite då det är dags för semester.

 

I veckan är jag gräsänka och hjälper då familjen Åkerblom/Pande och målar deras hus. Jätte kul att måla, mindre kul att klättra på stegar.

 

Jag fick en smärre chock idag när jag kom hem när jag läste ett brev jag fått, blev väldigt irriterad och besviken. Åkte och hämtade Disa, tänkte att jag bara skulle rycka kopplet ur näven på dem och gå. Men den tanken fick jag genast svälja.

Dagisfröken berömmde Disa. Hon berättade att hon är en av de mest rogivande hundarna de har och haft.

Jo tjena, har ni mött Disa sa jag. Hon berättade då att hon blivit lugn och tillgiven och hälsar på allt och alla glatt, så det är matte som behöver förbättra sitt självförtroende.

Det gjorde mig glad.

Så jag åkte därifrån med ett stort leende på läpparna.

Nu har jag en kall cider mot läpparna. Tror det är Disas tur att välja god nattsaga.