Idag är det 1 år sedan Chappie gick bort och 1½år sedan Nea hastigt lämnade oss.

För mig har tiden gått rätt så fort. För några dagar sedan kom jag på att det är på torsdag (idag) det har gått 1 år. Då började alla minnen komma fram. Det gör det hela extra jobbigt.
Jag minns första gången jag träffade honom, jag minns även sista gången.
Jag minns hur han var som hund, hans personlighete och hans olater. Jag minns när han hade vält ner ett mjölpaket när han var ensam, eller när han fick sina stollaryck på mamma och pappas trädgård.
Jag minns honom.

Det som gör ondare är att jag minns inte Nea. Jag minns bara dagen hon lämnade mig. Jag vill minnas hennes personlighet, hennes olater, hennes doft och hur mysig hon var att krama. Jag tittar ofta på kort på henne och försöker minnas.
Jag vet iallafall att jag saknar henne, att hon hade blivit en jätte bra storasyster till Disa. Jag vet att jag tyckte om henne jätte mycket, jag tycker om henne fortfarande.

Vi saknar er♥