Jag brukar läsa Izzas blogg och gud vad jag gillar henne, eller hennes sätt att skriva för jag känner ju inte henne som person.
Men hon brukar ofta poängtera att det är tillåtet att ha en dålig dag, en dag när håret står åt alla håll eller man bara vaknat på fel sida sängen.

En kollega sa till mig att jag ska inte ta åt mig vad folk säger för även de kan ha en dålig dag och kanske svara lite mindre snällt.
Jag har märkt att flertal personer tror de har ensamrätt på att ha dåliga dagar, att folk inte kan ha det samma dag. Att de går runt och snäser eller svarar kort eller är allmänt sura och säger att det inte är något får ibland vågar de inte erkänna att de har en dålig dag för de vet inte hur de ska rädda den.
Jag var sån innan, men jag försöker  ta hand mer om mig själv och tillåta mig själv göra saker och se saker på ett annat sätt. Hade jag inte mött min kollega hade jag trott att allt är mitt fel och det gör jag inte lika mycket längre.