I morse när mamma väckte mig tyckte även Disa att det var dags att gå upp. Hjälpte inte att jag drog täcket över huvudet och mummlade att jag vill sova mer, hon hittade mig.

Motvilligt gick jag upp och drog på mig kläder för en promenad. Tänkte att jag går runt skogskyrkogården, det är en väldigt lång promenad och runt Ätran, en sådan där mysig morgonpromenad helt enkelt.

När vi kom till bron möttes vi av översvämning, men såpass att man kunde går där. Men Disa tyckte vi kunde ta en annan väg, men när jag berättade att det inte finns någon annan väg försökte hon hoppa över vattnet. Dock landande hon ju i det och jag fick en "om-blickar-kunde-döda" blick.

Vi kom inte långt försen nya stora pölar dök upp. Ankor simmande runt, på land. Så mycket översvämmning har vi.

Stigen vi skulle gå, fanns inte, så det blev en mycket kortare runda men hundarna verkar nöjda ändå.