Men förstår ni? Det är halvlek nu.

Idag tog jag och Disa en kvällsrunda runt sjön med pannlampa då det finns noll belysning.
Det var jätte läskigt!
Jag såg bara två runda klot stirrandes på mig. Såg hur ångan rök från min mun. Det var som en skräckfilm.
Tillslut blev det en skräckfilm. Jag ser hur något tittar på mig, och det är inte Disa då hon är jämte mig.
Hjärtat bultar och är nu på väg ut genom öronen. Den kom närmre och jag började leta flyktvägar.
Helt plötsligt abryts skräckfilmen när jag hör ett ljust och barnsligt "Hej".
Det var en ryttare som var ute och red. Hur fasen vågade hon?

Bara jag som är harig?