Läste på Maddes blogg för några dagar sedan om att folk verkar ta omvägar eller har ursäkter för att inte träffa svarta och stora hundar.

 

Jag har märkt av det, och det är främst de med små hundar som väljer att ha den ena ursäkten efter den andra.

Absolut inte för att dra alla småhunds folk över en kant, men oftare möter jag äldre med små hundar i flexikoppel som låter dem lille springa full flexi längd och hänga skällandes. Så länge husse eller matte är långt ifrån min hund är det tydligen okej att låta den lilla besten komma nära min hund och luft hugga, men min hund fyar och ushar de på.

 

Disa är en osäker hund och möter hon osäkra hundar kan hon få svårt att veta hur hon ska hantera situationen. Dessvärre är det oftare de små hundarna som är osäkra och väljer själv att undvika dem i den mån det går så det inte ska bli en konflikt eller att Disa ska skrika av panik. Annars går Disa ihop med de flesta hundarna och har inga problem att säga till eller gå därifrån om det skulle bli för mycket.

 

En dag träffade jag en man på brukshundsklubben som ville prata om min hund och en liten hund ser oss och börjar skälla och dra och jag tar lite hårdare tag i kopplet och mannen frågar då om Disa hade tänkt äta upp den. 

"Nej hon är vegeterian" svarar jag, "men hon blir rädd av småhundar."

Han hånskrattade mig rakt upp i ansiktet och pekar på henne samtidigt som han säger "den?!" och går där ifrån.

Varför kan andra hundar få vara rädda för svarta hundar, stora hundar, vita hundar men en stor hund får inte vara rädd för något?