Disas och min träning har legat lite av och an.

 

Det är som en jojo, när det går bra går det bra och då dalar jag ner lite sen blir det helt stopp till jag hittar tillbaka till det som är så bra och kul.

En nedgång tar hårdare än en framgång.

Jag gillar inte att det är så.

 

Förra söndagen köpte vi en garderob och har hållt på med den fram till i söndags så det har inte varit något alls förutom promenader och det har jag fått igen. För fy bövelen vad envis och sur hon är på promenaderna.

Som tur är kan man lägga in lite rally under promenaden, men inte så det blir tillräckligt.

 

Men idag har jag suttit och försökt få till ett lite schema för hur vi ska lägga upp träningen.

Just nu ligger det på minst tre dagar uppe på BK, och minst två dagar med effektiv sök/leta/spår så nosen används.

 

Vi märkte på kantarellkursen att hon visste visst hur hennes nos skulle arbeta, det värmde i mattes hjärta.

 

Utöver alla de dagar med träning så är koppelpromenad A och O. Ibland går hon som en klocka ibland leker hon allan i andra ändan.