Nu är det ett tag sedan detta hände.

Vi var ute och gick, jag hade musik i öronen, vädret var skönt, så jag kände mig väldigt nöjd under promenaden.
På en gångväg längst en 60 väg går vi. Längre fram ska vi ta vänster vid en rondell. Till höger är det lite skog och en bit fram vägen in till soptippen.

Vid rondellen kan man gå mot soptippen eller ta gångvägen som leder en bit bort från den.
Jag ser en hund komma. "Shit en lös hund. Vad fan ska jag göra nu då?", tänker jag, samtidigt spänner jag mig rejält och slutar andas.
En bit efter kommer föraren. De försvinner bakom ett elskjul. Jag ser de inte längre så jag andas ut och slappnar av. "Titut", säger hunden som kommer runt skjulet, mot oss.

Jag tittar mig runt omkring. Vi kan inte direkt springa över vägen in till skogen där, då det är massa bilar. Den lilla skogen till höger kanske vi kan gå in, men det finns inte mycket ställen att stå på som är längre in från gångvägen. Ska jag hoppa ner i diket.
Allt detta tänker jag medan de kommer närmre. Disa går fortfarande i slakt koppel. Vet inte ens om hon sett hunden för öronen har inte ställt som som paraboler, kroppen är inte spänd och ingen ragg syns.

"Jädrar i min låda, detta ska vi fixa", tänker jag och fortsätter som ingenting.
Nu är vi rätt nära och Disa gör fortfarande ingenting. Jag kortar kopplet och håller nära hennes halsband.

Kruxet med detta är att när jag gör så vet hon att nu är något på gång. Men ingenting (!)
Nu är vi ca 2-3 m från dom, Disa får parabolöron och jag puttar lite på henne säger lugnt nej och tittar framåt och går förbi.
Inget hände!

Visst var Disa otroligt duktig, men här klappar jag faktiskt mig själv mer på axeln då det är under mina promenader utfallen sker.
Nio av tio blir det utfall, MEN en av tio blir det de inte :)

Det här ska vi träna mer på.

• Hon kan när som helst bara slänga sig på backen och klia sin rygg
  
  
• Fiser man i närheten av henne (oavsett om hon sover eller ej) reagerar hon blixtsnabbt, blänger surt och rusar därifrån
  
  
• Hon kan inte gnida rumpan mot marken 
  
  
• På morgonen hoppar hon upp i sängen och vill att man ska lyfta upp täcket så hon kan gå under det och lägga sig så nära en så man nästan ramlar ut. Bara hon får täcke över sig så är hon nöjd :)
  
  
• När hon ska kräkas hulkar hon inte, ibland sväljer hon en massa men oftast ser det ut som hon ler och så blir hon låg men samtidigt klängig

När jag fick reda på att Emelie vara havande, bestämde jag mig för att ordna en babyshower till henne i hemlighet.
Jag kontaktade två av hennes vänner för att ha med dom, och de var inte sena med att tacka ja.

Det var i slutet på sommaren jag fick reda hennes glada överraksning, vi bestämde att vi skulle hålla det i januari. Men att lyckas få alla inbjudna att vara lediga på samma dag är ingen lätt uppgift speciellt inte heller när huvudpersonen i sin tur planerar en överraskningfest till sin fästman. Så vi bokade om det några gånger och tillslut hittade vi ett datum, igår 12/2.

Medan en av vännerna hjälpte henne att förbereda för mannens överraskningsfest, som var dagen efter, passade vi andra på att pimpa hennes hem med rosa.

 

Vi bjöd på lite lekar.

Ett quiz om födseln, hur stor hennes mage var genom att klippa till ett snöre och så gissade vi på när bebis tittar ut och hur lång och tung hon är.

 

 

 

Vi fick reda på att hon var lite besviken på sina vänner för att vi inte fixat något till henne, så det gjorde iallafall mig mer nervös för när hon skulle komma hem. Jag visste hur glad hon skulle bli.
Mycket riktigt. Hennes blick sa allt.

Eller ett halvt träd

 

Härromdagen tog Jenny och Charlie med oss till deras skog och bjöd på picknick.
Det var en väldigt rolig utflykt.

 

 

Vaknade av att solen värmde mina fötter. Nog för att det är skönt, men så skönt att man blir jätte varm är det inte. 

 

Fisen och jag tog oss en härlig promenad i skogen. Det var lagom kallt och lagom varmt. 

Vi gick förbi en bäck och solen fick vattnet att glittra jätte fint, och ställde man sig några steg längre ner och lite till vänster så bländande vattnet en. Så där stod vi inte. 

Det var helt tyst i skogen och man kunde höra vattnet lite. 

Då kände Disa vårkänslor. Hon gick helt bananas i skogen. 

Rullade sig, gned sig mot mossan, letade pinnar. 

Hittade en pinne blev tokglad, hittade en till och blev så överlycklig att hon tog den, men så hittade hon en till och var nu så i extas att hon inte visste vad hon skulle ta sig till. 

Så hon började kuta runt mig och ibland hoppade hon upp på mig. 

Jag tog upp kameran för att fota och då blev jag världens tråkigaste och Disa blev en otålig tonåring som tycker allt som föräldrarna gör är så pinsamt och töntigt så vi gick därifrån. 

 

Men än är det inte vår, det kommer komma mer snö. I mitten på april hoppas jag kunna ta fram vårjackan och vara ute hur länge som helst. 

Det har ekat tomt över denna sida ett bra tag.
Som att besöka ett hemsökt hus.

 

Jag kan inte lova att jag är här för att stanna, men kan göra ett försök.

 

Vad har hänt då? Massor av saker, både roliga och mindre roliga.

Men låt oss inte älta utan blicka framåt.

 

 

Disa ska få en kompis, tror inte hon kommer vara överförtjust i det, men hon kommer nog göra som hon alltid gör. - Anpassar sig.

 

 

Annars så lever vi livet här i vårt nya hem. Jag söker efter jobb, och Disa söker sin boll. 

 

Mer kommer inom kort.

Vet ni hur många namn det finns?

Inte jag heller, men många, och det bara med svenska namn.

 

När jag skaffade Disa kallade jag henne allt annat än Disa. Pluttas, skruttan, valpis, bebis, sötkorv, tjockis, Filifjompa, fjant, ja listan är oändlig.

Men att hitta ett namn som passar individen och som man känner att det här namnet kan jag använda, är fasen svårare än ett matteprov.

 

Igår när vi låg och diskuterade lite namn, eller jag sa massa namn som sambon dissade. Då dyker det upp ett namn i hans skalle som han spottar ut. Jag tittar på honom med stora tefats ögon och frågar och kontrollfrågar ca 10 gånger om han är seriös och menar allvar. Ja då, det var ett seriöst namnförslag.
Det som är det mest intressant med denna ointerssant notis är att jag har gått runt och tänkt på detta namn i några veckor, men inte lagt det till ett förslag. 

Äkta kärlek, eller något.

 

Nu är det bara så att när man smakat på namnet lite så smakar det inte lika gott längre.


Kan tänka mig att ni har massa bra tips, så bombadera mig gärna med era namnförslag.

 

Det ska passa en Ridgeback hane. Gärna något på R eller G. 

Så här gick det till när jag körde ihjäl Sofia Bengtsson 27 år. 

Jag har turen, eller oturen att Disa är väldigt fixerad samt fokuserad när man tar fram en boll av något slag.

 

Bollen kan användas som belöning, som leksak, man kan även ta fram den för att distrahera henne MEN bara före och efter vad jag nu behöver distrahera henne från.

 

Det är det jag vill ha hjälp med hur jag ska lyckas få henne att fokusera på bollen trots att hunden går förbi, eller gräsklipparen startas, eller en motorcykel som åker förbi.

Kan jag bli för exalterad och driver på för mycket?

 

 

Kan ta ett exempel från när vi var på en trädgård där ägaren samt vännen hade hund. En traktor startades och massa folk började kommunicera väldigt högt och intensivt hos grannen. Deras hundar började springa runt och skälla och ägarna fick ropa in de ett flertal gånger. Jag däremot, som överraskade nog hade den lugnaste hunden (vilket hon absolut inte är), stod och kastade boll med Disa och hon ville att jag skulle fortsätta och var otroligt duktig. 

Sen vände det. Grannarna började ta sig till vägen och skulle köra förbi tomten. Helt plötsligt bytte hundarna plats och Disa började springa runt och skälla och var svår att få in, medan de andra hundarna lekte med bollen. 

När grannarna hade passerat blev Disa lika fokuserad på bollen som innan.

 

Vad gör jag för fel, eller vad skulle jag kunna göra bättre?

Den dära hunden som jag äger, som går under namnet Disa har just nu en rabattkod att ge till alla djurvänner där ute.

 

Ni får 5% rabatt på ett köp över 300 kronor hos Zoozoo. Allt ni behöver göra är att ange FREDATH0930. Gäller endast till 30/9.

 

Zoozoo har allt ifrån bajspåsar till hundmat till hundbur och deras produkter är jätte bra.Deras leveranstid är snabb, och det är frifakt på köp över 500 kronor.

 

Disas stora favorit är just nu en frisbee av märket kong.

Även då det har blivit lite kyligare så håller värmen i sig och det tackar jag för.

 

Disa älskar att bada på sommaren.

Efter att vi testade på kickbike, som var hur kul som helst och Disa var en riktig natubegåvning (kanske jag med), märkte jag att vi behöver träna på kommandon mer.

Om vi möter någon är det väldigt bra om hon kan förstå att hon behöver in till kanten eller sakta ner osv.

 

Så på våra promenader försöker jag vid varje vägkorsning be henne gå till kanten på höger eller vänster. 

Men jag är väldigt osäker på att hon kan eller kommer förstå skillnaden på höger och vänster dock.

Sakta ner och stanna är hon otroligt duktig på när vi cyklar, men på kickbiken fick hon knäck i öronen för hon tyckte det var så roligt.

 

Nu när vi övar på detta har jag kommit tänka på en sak. Hur ofta pratar man med hundarna under promenaden?
När jag möter folk på promenader så hör jag bara hur det säger NEJ till hunden, enstaka gånger kommer BRA som efterföljd eller endast BRA.
Annars är munnen som ett streck på föraren, eller så pratar den i mobilen.

Jag brukar prata med henne då jag ofta ger henne kommandon och vid möte, sen kan jag prata lite allmänt om vädret eller vad vi ska handla. Dock har jag märkt att det ger ingen respons, för jag får inget tecken på om det är en bra eller dålig idé att ta en pizza istället för husmanskost.

 

Är ni sådana som pratar med er hundar under promenaden?

Det är varmt som attsingen även om solen lyser med sin frånvaro. 

När jag går på ledighet får den gärna lysa så mitt bleka skinn får sig en omgång. 

Såg det HÄR och tyckte det var hysteriskt kul.

 

Igår var Disa och jag i Värnamo och badade.

 

Man fick gå en bra bit för att komma till hundstranden, och man hade bra syn ifall det var några på stranden eller om det kom någon.

Jag och Jenny var i vattnet med hundarna när en lös husky kom springandes ner till vattnet där vi var.

Det tog ett väldigt bra tag innan man såg någon ägare. När ägaren sedan kom bad han inte om ursäkt eller kopplade hunden.

Väldigt respektlös. Han vet inte hur våra hundar är eller om de bär på någon sjukdom, likadan vet vi inget om hans hund.

Nu gick det väldigt bra, då alla tre var snälla.

Han hade även en fralla som Disa inte vågade gå nära.

 

Efter de gått kom en vlcak som var mer i luften är på marken. Jäklar i min låda vad hon kunde hoppa. Hann inte få hennes knashopp på bild då det gick så satans snabbt.

 

Idag åkte jag och Disa till våra kompisar Jenny och Charlie.

Vi kände att vi smälte i värmen så vi bestämde oss för att bada.

 

Det var en lång väg till hundbadet, och där var vi helt själva, en stund.

Super skönt i vattnet och hundarna simmade och busade som tokar. Disa ligger helt utslagen som en fläck på golvet.

Jag har märkt att jag gärna kommenderar Disa på femton olika sätt för ett enda kommando.

Försöker verkligen tänka mig för, men ibland när tålamodet brister eller hon beter sig som en kossa på grönbete ropar jag gärna ut nya ord och hoppas något ska fastna i hennes hjärnbalk så lampan tänds.

 

Härrom dagen kom jag på att jag har fyra olika ord för frikommando, vilket bllir jobbigt när man råkar säga något av det i en vanlig mening med någon och så ser man Disa skena iväg.

Måste bli bättre på det och till min nästa hund kommer jag vara hårdare på mina ordval.

 

Är ni som jag, en ordbajsare eller gör ni kloka ordval?

För nu några veckor sedan åkte jag och Disa till Värnamo för att hälsa på en tjej och hennes hund som jag har följt i några år.

Hundarna kom väldigt bra överrens.